Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Carl Johan De Geer om sin konst: Dåliga böcker är den bästa inspirationen

Kliv in en stund i konstnären, musikern, filmaren, författaren – och allt annat – Carl Johan De Geers värld. Hälsinglands museum visar i sommar en stor retrospektiv utställning som bjuder på såväl arbetsglädje som dystopier.

Annons

Ett myller av bilder, kontrakt, textilier, böcker och föremål möter den som tar trappan upp till plan 1 på Hälsinglands museum. Det ser mer än rörigt ut på det bastanta skrivbordet, med gamla biobiljetter, skisser, diverse brev och något som ser ut som en tillknycklad mina med en telefonlur. På väggen bakom hänger en mängd bilder, bland annat ur barnprogrammet Tårtan från 1970-talet, där han själv spelade apan Saba.

Men ingenting finns där av en slump. Carl Johan De Geer har en historia att berätta om varenda liten ledtråd till hans mer än 50-åriga konstnärsliv. Som när han i en låda i skrivbordet, till synes av en slump, hittar ett filmkontrakt som dåvarande chefen för Svenska filminstitutet, Harry Schein, skrivit under.

Ledtrådar är en bra titel på utställningen. Den som förväntar sig att få en prydligt skriven lista i kronologisk ordning om De Geers alla projekt kan känna sig blåst, men pusselbitar finns överallt.

Carl Johan De Geer är en verkligt gränsöverskridande multikonstnär, med stor nyfikenhet och dödsföraktande oräddhet som drivkrafter. Från 1960-talets samhällskritiska antinationalistiska affischer till dagens mer självreflekterande verk går inte en utan många trådar kors och tvärs. De flesta bottnar dock i hans traumatiska barndom.

Kioskdeckare av bland andra Mickey Spillane hör till De Geers inspirationskällor.

Självupptaget? Javisst helt och hållet, men humorn räddar det mesta, liksom en stor dos självrannsakan. Som den pojke han är kommer mycket av inspirationen från kioskdeckare, serier och science fiction. Några planer på att sluta arbeta har han inte, trots att han fyller 78 om några veckor. Det senaste uppdraget han nämner är illustrationerna till boken med Håkan Hellströms sångtexter.

– I fredags cyklade jag iväg till förlaget med materialet, säger Carl Johan De Geer.

Ett myller av scenografier och bilder ur Carl Johan De Geers konstnärliga liv.

Det är oavbrutet underhållande och inspirerande att ledas runt i utställningen. Entré görs genom öppningen till Arbetsglädje, där hans många olika tygtryck, bland annat för 10-gruppen, bildar fond till affischen mot Vietnamkriget: "USA mördare".

Här finns också ett bord och en bokhylla fylld med kioskdeckare, med omslag av illustratören Bertil Hegland. Lättklädda kvinnor i förgrunden och män som dödar varandra i bakgrunden. Rena Macbeth, säger De Geer, och visar hur han själv målat över och ändrat titlarna på pocketböckerna.

På en vägg visas hans uppmärksammade film "Mormor, Hitler och jag", från 2001. En rätt tung berättelse där han själv som pojke reflekterar över och kommenterar sin egen släkthistoria.

Nästa rum nås genom den sprickiga och lite ludna öppningen skyltad Dystopi. Här ser vi Påsköns stenansikten inmålade i olika bilder. Det var ett samhälle som gick under som ett resultat av att man tyckte man hade för få skulpturer. Därför höggs alla träd på ön ner för att på stockarna rulla de tunga skulpturerna på plats. Vi begår samma misstag i dag, menar De Geer.

Eftersom stoppen är många, och konstnären själv hittar nya små guldkorn han gärna berättar om, finns det betydligt mer att upptäcka i denna utställning, som skapats i samarbete med Färgfabriken i Stockholm och även visats i Skellefteå. Hela sommaren fram till den 17 september visas utställningen i Hudiksvall innan den går vidare till Eskilstuna.

Träd in i dystopins rum. Carl Johan De Geer bjuder på sig själv och sin värld i den retrospektiva utställningen Ledtrådar på Hälsinglands museum.

LÄS MER: Hitta alla artiklar på Nöje & Kultur här

Mer läsning