Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Broderad kulturskatt på modet igen

/

Länsmuseet är inne på de sista dagarna före den stora nedstängningen, men än har dvalan inte sänkt sig över det stora huset vid Gavleån. Kristian Ekenberg har besökt utställningen som är som en fyrverkeriexplosion av broderi.

Annons

Utställningen är tvådelad, med en vandringsutställning från Östergötlands museum som bas. Till denna har Länsmuseet adderat broderier ur den egna samlingen, Hedvig Ulfsparres stora textilsamling som är en samling som museet gärna framhåller.

– Vi hade inte alls så stor hemslöjd som i Östergötland. Men våra konstnärer är inte mindre intressanta de! säger Länsmuseets Ingela Broström.

LÄS MER: Textilier berättar Hälsinglands historia

I Östergötland sjöd det av hemslöjd och här fanns landets största hemslöjdsförening. Namn som Ingrid Dessau, Raine Navin och Elsa Agelii blev rikskända. De presenteras nu i en utställning som lägger fokus på mönstren de lämnade efter sig mer än tung faktaredovisning. Huvuddelen av informationen om vilka dessa formgivare var förmedlas via en film. Textskyltarna är få.

LÄS MER: Se det textila kulturarvet på nytt sätt

Perioden som presenteras är 1950- och 60-tal, när broderiet och hemslöjden gick in i en ny fas, tog avstamp i traditionen men upptäckte en ny värld och ett nytt formspråk. I dag, när man går runt bland denna textilkonst, är dessa mönster intimt förknippade med tidsandan dessa decennier och framtidstrons energi.

– Det var en spännande tid när broderiet blev vågat, säger Ingela Broström.

LÄS MER: "Broderi ska vara lite som hårdrock"

Mönstren har en upproriskhet över sig, inte en linje är helt rak. Ingenting är förstelnat i dem. Några har kanske överlevt tidens tand bättre än andra, men över de som känns daterade finns ändå en tidstypisk charm.

Utställningen framhåller dessa formgivare – alla utom en var kvinnor – som konstnärer. De skapade mönstersatser som kvinnor i hemmen färdigställde. Mönstren kunde hamna på dukar, men också på kuddar, väskor och andra föremål i hemmet som förgylldes av hantverket.

Sedan, på 1970-talet, blev broderiet, som det hette, ”förspilld kvinnokraft”. I dag har dock vinden vänt igen för denna hemslöjd, som har återuppväckts av en ny generation.

– I dag finns det ett stort intresse för det här, även bland yngre, säger Länsmuseets Ann Nilsén.

LÄS MER: Tavlor av tråd och stygn

Jag kan erkänna att broderi är ett ämne där jag är ute på djupt vatten, men jag kan ändå se formsäkerheten som det ges prov på här, och om jag ska våga mig på att kora en favorit, är det Elsa Ageliis textilrosor i skimrande nyanser av grått.

Det är alltid roligare med egenproducerade utställningar, men sådan är museivärlden i dag, vandringsutställningar är en ekonomisk förutsättning. Viktigt är då att det finns en egen tanke med varför just denna utställning ändå är intressant i en Gävleborgskontext. En sådan tanke finns här. Museet har grävt i Hedvig Ulfsparres samlingar och hittat två namn att addera till skaran från Östergötland: Margareta Grandin och Kerstin Kjellerstedt.

De kan försvara sina platser väl, och Ingela Broström och Ann Nilsén konstaterar att det skulle vara roligt att någon gång lyfta fram Margareta Grandin ännu större. Men det får vänta. Först ska museet renoveras och förbereda sig för framtiden.

"Broderier från 50- och 60-talen" pågår till och med 3/1 2016.

Mer läsning

Annons