Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Syskon på världsomsegling

/
  • Ett luftskepp, om än inte ett så modernt som på bilden, tar syskonen från Afrika till Indien.

Ungdomsbok
Christina Wahldén:
Fripassageraren
Rabén & Sjögren
12–15 år

Annons

När de engelska överklassyskonen Nell och Nick mister sin far förstår de på underliga vägar att deras mor inte alls är död, som de trott. Istället får de en mystisk väska i händerna och uppmaningar att söka upp henne på hennes farm i Kenya.

Nell skriver tidningsartiklar för medvetna kvinnor och pläderar för kvinnlig rösträtt; Nick har huvudet i mekaniska ting och drömmer om att konstruera ett flygplan. Tillsammans med betjänten Noggs drar de ut på en resa med ångbåtar, luftskepp och riktigt märkliga farkoster.

Det blir en äventyrlig resa med stölder, stormar, försvinnanden, slagsmål på tågtak och diverse andra tillbud. Kryptiska meddelanden från vänner såväl som fiender tyder på att syskonen svävar i fara och är förföljda, men också att resan tycks vara utstakad av någon som inte ger sig till känna. Väl framme i Afrika får de veta att modern är i Indien; efter äventyren där sägs hon ha farit vidare till Australien. På väg dit slutar boken i väntan på en andra del.

Berättelsen börjar som en äventyrsroman i viktoriansk 1800-talsmiljö, en sorts "Jorden runt på 80 dagar"-parafras. Sedan brakar den liksom ihop under sin egen spretighet. Tidsmarkörerna som antyder 1800-tal är för många och för ivriga. Å andra sidan tycks Nell ha 2000-talet som utsiktspunkt i både värderingar och begrepp som "mansdominerat" och "ekologiskt tänkande" som ingen människa använde på 1800-talet.

När det kommer in flygande mattor och profetior om framtida usb-minnen och mobiltelefoner tappar man som läsare orienteringen. Humor och fantasi är en sak, men här vet man inte om man kan ta någonting alls på allvar.

Det är som en vildsint blandning av Jules Verne och HG Wells, där Tintin och Ture Sventon kommer in på ett hörn, där Karen Blixens afrikanska farm besöks och Beatrix Potters kaniner fått bli kängurur som likt Harry Potters ugglor springer med meddelanden på undervattensskeppet (En världsomsegling under havet?). Förföljaren Fix har till och med lånat namnet från detektiven i "Jorden runt på 80 dagar". Överallt finns hänvisningar till den klassiska litteraturen, och det är ju i och för sig roligt, åtminstone för oss som är gamla nog att känna igen dem.

Men om den värld syskonen placerats i tycks helt utan styrsel kvarstår ändå de obesvarade frågorna. Vem är den mystiska modern? Joy, som sköter farmen, har hon rent mjöl i påsen? Vem är vän och vem är fiende och vad är syftet med alltsammans? Det är det som gör att man ändå accepterar berättelsens ram och vill läsa vidare, även bok två. Man måste få veta hur det ska gå ihop.

Den muntra tonen i sig är inte negativ; de yttre miljöbeskrivningarna av främmande länder är seriösa. De målar en värld som ännu inte är globaliserad utan exotisk och spännande. Är det något man avundas 1800-talsmänniskan så är det det.

Mer läsning

Annons