Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så förändrar reklamen din hjärna

/
  • Det är inte du som väljer längre. Din hjärna har redan programmerats för att finta bort ditt förnuft.

Fredrik Borneskans läser en skrämmande skildring av "neuromarketing" - den som får reklamen att äta sig in i din hjärna

Annons

Aldous Huxley skrev 1932 i ”Du sköna nya värld” om en framtid där innevånarna var besatta av konsumtion. Redan som barn hade de nätterna igenom hjärntvättats av mantran och budskap som ”gamla kläder är otäcka, bättre kassera än reparera”. Ett sånt samhälle verkade säkert avlägset för den tidens människor, men verkligheten har sedan ett antal år tillbaka överträffat dikten. Det är i alla fall känslan som uppstår vid läsningen av Katarina Bjärvalls nya bok om konsumismen. Titelns ”Yes!” syftar förövrigt just på de dopaminkickar vi får när vi köper någon av alla de glänsande och förföriska varor som flimrar förbi på näthinnan vart vi än vänder blicken.

Så genomsyrad av kommersialism är både vår fysiska- och virala värld att den tränger ända in- och utnyttjar våra hjärnors belöningssystem. Avancerad neuromarketing används för att finta bort vårt kritiska förnuft. Dofters- färgkombinationers- eller reklamfilmers effekt på halten av dopamin, serotonin och andra substanser i hjärnan har i förhand uppmätts i så kallade PET-scanners.

Allt manipulerande, tillsammans med internets rastlösa klickbeteende och en kapitalism där konsumtion, tävlande och konkurrens, skapar sådana floder av dopamin att våra hjärnor faktiskt steg för steg byggs om. Exempelvis har tester gjorts som visar att vad som avgör om vi tycker om en chokladbit eller inte avgörs av hur den exponerats, snarare än av våra smaklökar. I dagens ljus är det lätt att dra på munnen åt Sven Lindqvists ”Reklamen är livsfarlig” från 1957. Femtiotalets kommersiella förförelsekonster ter sig lika lätta att genomskåda som en berusad kroggästs sluddriga fem-i-tre-komplimanger.

Bjärvalls skildring är både intressant och skrämmande men blir ibland väl fluffig. Utläggningarna är många och långa även runt självklarheter som att design och en produkts begränsade livslängd är några av företagens sätt att få oss att köpa ”det vi inte behöver”. Allt detta onödiga som får oss att tappa fokus från våra verkliga behov. För titelns påstående rymmer också en implicit fråga: Vad är det vi glömmer att vi egentligen längtar efter?

Svaret för Bjärvall tycks vara kärlek, omtanke om varandra, sund resursfördelning och att värna miljön. Hon efterlyser ett skärpande av vår blick. Vi måste lära oss att se längre, geografiskt och tidsmässigt. Inse att våra konsumtionsval, om vi inte är observanta, påverkar människor på andra sidan jorden (som utnyttjas för låglönearbete) och våra barns framtida möjligheter till ett gott liv (om vi fortsätter att konsumera på ett sätt som är ohållbart för miljön).

Trots det massiva bombardemanget av budskap – synliga eller osynliga – som vill få oss att fortsätta köpa, handla, konsumera i allt högre tempo slutar Bjärvall i försiktig optimism. Konsumismens negativa effekter (som de pågående klimatförändringarna) kommer, tror hon, att öppna ögonen på allt fler.

Jag hoppas hon har rätt. Men jag får erkänna att tanken på företagens ökade makt, tillsammans med medias ,och andra ifrågasättande organs minskade, får en bekymrad och djup rynka att kila fram över min panna.

Mer läsning

Annons