Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Psykiatrisk tvångsvård tema i Mikael Ressems nya deckare

/
  • Mikael Ressem jobbar som chef för kardiologin, hjärtsjukvården på Gävle sjukhus och kommer snart ut med sin tredje deckare.

Mikael Ressem, Gävle, är chef för hjärtsjukvården på Gävle sjukhus och deckarförfattare. Nu kommer han ut med sin tredje deckare på mindre än två år.

Annons

Hur hinner du?

– Det handlar mer om disciplin och prioritering än om att ha tid. För mig är skrivandet en trevlig sysselsättning, det är inget betungande. Men jag hade ju en del färdigskrivet innan jag tecknade kontrakt på böckerna.

Dina två första böcker, "Levande död" och "När det tysta tar över" utspelade sig till stor del i sjukvårdsmiljön. Är det där du känner dig mest hemma?

– Jag har alltid skrivit mycket, olika saker, men inte gett ut något förrän nu. Men när jag bestämde mig för att försöka skriva något riktigt, så låg det nära till hands att använda miljöerna och mentaliteten jag känner till. Jag har jobbat inom sjukvården sedan jag var 18 år. Jag utbildade mig till sjuksköterska när jag jobbade inom ambulansvården, och sedan har jag varit chef inom ambulans, barn och nu kardiologin. Ett tag jobbade jag också som sjuksköterska på psykiatrin.

Läs recensionen av hans första deckare här.

Det är allvarliga problem som tas upp i dina deckare. Den första handlade om missbruk av Alvedon och andra värkmediciner med paracetamol, och den förra om självmord. Vad handlar din nya deckare "Hav utan botten" om?

– Den utspelar sig inom psykiatrin och handlar om tvångsvård. I alla mina böcker har jag skrivit ett efterord där jag diskuterar frågorna som tagits upp. Här diskuterar jag lpt, lagen om psykiatrisk tvångsvård. Det är en godtycklig lag som medger att man kan tvångsvårda på rätt vaga grunder. Det bygger på den enskilda doktorns goda intentioner. Vad är rimligt och vad är inte rimligt?

Gävleborg är brottsplats och i de förra böckerna utspelade sig en del av handlingen i Hälsingland. Hur är det i "Hav utan botten"?

– Det var framför allt i min första deckare, "Levande död", med två parallellhandlingar där en stor del utspelade sig på Hudiksvalls sjukhus. Den senaste boken, liksom den förra, har Gävle som bas, men nu finns också ett norskt fokus.

Läs recensionen av hans andra deckare här.

Det är en trilogi du skrivit, där huvudpersonerna återkommer. Måste man ha läst de tidigare för att förstå "Hav utan botten"?

– Berättelsen är fristående, så det går att hänga med ändå. Men har man läst de andra två i serien får man lite mer svar och förklaringar på sådant som hänt tidigare.

I våras fick du diagnosen medelsvår adhd – hur påverkar det dig och ditt skrivande?

– Egentligen ger det mig spetskompetens, jag hinner med mycket. Jag har ju haft det här sedan födseln men det är väl de senaste åren jag förstått vad det rört sig om. Men det går att vara chef, ha familj och kunna skriva även med adhd.

– Däremot är det svårare med läsningen, det är jobbigt.

Har du fler böcker på gång?

– Jag har lite lösa manus kring mina huvudkaraktärer som jag slipar på, men nu skissar jag på helt andra saker. Ett romantiskt drama med fantasyinspiration. Det är lite lustigt, för jag har aldrig fattat den genren, men nu föll det sig naturligt att skriva lite övernaturligt.

Deckaren Hav utan botten kommer ut i handeln den 1 december.

Mer läsning

Annons