Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord Henning Mankell

/

Han var en internationell storförfattare, med tydligt uttalad social och politisk medvetenhet, som tveklöst lade grunden till det ännu pågående svenska deckarundret och som gärna betonade hur viktig uppväxten i Sveg varit för honom.

Annons

Henning Mankell gjorde heller ingen hemlighet av sin kamp mot cancern, som nu tagit honom vid 67 års ålder. Han skrev även om den.

Men han verkade snarast irriterad inför risken att sjukdomen skulle hindra honom att hinna slutföra ännu några av de många bokprojekt som oupphörligt upptog hans tid.

Senast i juni utkom den lyckade "Svenska Gummistövlar" (Leopard), en uppföljare till "Italienska skor" som enbart i Frankrike sålde en halv miljon exemplar, om den vresige enslingen Fredrik Welin som bor ensam på ett skär i skärgården.

Och om den svenska publiken imponeras av hur mycket Guillou, GW, Kepler och andra säljer hemmavid måste man minnas att Mankell sålt ofattbara 40 miljoner böcker i världen. Det är bara hans mer fyrkantige efterföljare Stieg Larsson som slår det.

När världsartisten Patti Smith kom till Sverige för att ta emot Polarpriset var hennes främsta önskemål att få träffa sin favoritförfattare Henning Mankell.

I den närgångna intervjubok som kom häromåret intygar personer som Desmond Tutu, Kenneth Branagh och diverse internationella författare sin beundran för Mankell och inte minst hans sociala engagemang.

När jag för 20 år sedan fick en telefonintervju med den då relativt okände pappan till Kurt Wallander var han tillfälligt hemma från sina årliga och långa vistelser i Afrika, där han byggt upp en lokal teaterverksamhet i Mocambique.

Erfarenheterna därifrån går inte minst igen i flera av hans storsäljande barnböcker. Han skrev teaterpjäser om allt från Darwin till ubåtskränkningar.

Mankell skapade också en fond som via Författarförbundet äger och förvaltar en gård i Överberg väster om Sveg, där författare gratis kan bo och arbeta under särklassigt förmånliga villkor. Som enda motprestation ville han att gästerna ska göra framträdanden i Sveg, alltså ytterligare en lokal återbetalning till det lilla samhället där han växte upp och formaterades.

"Om jag skulle göra en pilgrimsfärd i mitt liv, då blir det till folkskolan som ligger ett par kvarter bort här i Sveg, längst upp under taket, där började jag skolan. Det rummet är livsavgörande för mig och blir en sorts katedral, för där skedde två stora mirakel, jag började kunna läsa och började kunna skriva", berättade han när vi träffades på Hotell Mysoxen för tre år sedan, där han alltid bodde i rum 112.

Och när han för fem år sedan presenterade författarhuset i Överberg handlade frågorna lika mycket om hans då rykande aktuella deltagande i det första Ship to Gaza, där nio deltagare sköts ihjäl av israeliska kommandosoldater, som bordat båten. Mankell slängdes i israeliskt häkte och bestals på både plånbok, kreditkort och ett manus om sin svärfar Ingmar Bergman.

För trots att han deltog i otaliga internationella konferenser om utvecklingsprojekt och litteratur, var han alltid mycket medveten om den lokala platsens betydelse. Det som händer i varje lokal by har relevans för alla andra platser.

Därför var det viktigt att förankra Kurt Wallander i Ystad, en lagom stor stad på svensk landsbygd. Mankells uttalade avsikt med första boken om Wallander var också politisk, han ville skriva en roman om främlingsfientlighet och rasism och sökte en form för att hitta en större publik.

Resultatet blev en hel genre.

Och även om hans många efterföljare fortsatt utveckla Swedish Noir, som det ibland kallas, är frågan om någon lyckats göra det lika politiskt medvetet som Mankell.

Kriminalkommissarien som led av övervikt, söp för mycket och älskade opera blev också som karaktär stilbildande för samma genre.

Resultatet av böckerna om Wallander blev dessutom att Mankell under ett par decennier lyfte det lilla förlaget Ordfront, som plötsligt fick intäkter som det aldrig sett maken till varken förr eller senare.

Han var också först med att bryta sig loss och bilda egna förlaget Leopard tillsammans med sin förläggare Dan Israel, som följde med honom till Leopard. Senare gjorde Guillou samma sak när han skapade Piratförlaget, för att slippa gynna Norstedts och istället själv få kontroll över sitt överskott.

Leopard har således konsekvent gett ut avancerad afrikansk litteratur och fullföljer också här Mankells politiska medvetenhet och internationella utblick. Om vi vill att andra ska förstå Ystad och svenskar är det lika viktigt att vi lär oss förstå små afrikanska byar, att våra liv hänger samman med afrikanska bönder, risodlare i Vietnam eller misshandlade traffickingoffer i Baltikum.

Böckerna om Wallander blev också startskott för lokala turistvandringar där läsarna vallfärdat till orten de läst om, något som senare upprepades i Stockholm där turister fortfarande vallfärdar i spåren på Millennium.

Ystads turistbyrå tog för sin del det smarta knepet att hyra in Rolf Lassgård som kunde ses fika på ett av de caféer som hans Wallander besöker i de första filmerna…

Sveg och Härjedalen återkom i flera av Mankells böcker, kanske mest känt i "Danslärarens återkomst" (2000), men redan i "Daisy Sisters" (1982) och "Vettvillingen" (1977) finns miljöer som tydligt hämtats från uppväxtorten, liksom i flera av barn- och ungdomsböckerna.

Det fanns de som hävdat att Mankell var en lätt pompös tråkmåns, att han saknade humor. Jag skulle säga att han tog livet på allvar och utgick från att det spelar roll hur vi uppför oss mot varandra. Det är inte svårt att se hans ambition att göra gott, öppna våra ögon och att göra skillnad.

När Killinggänget för tiotalet år sedan fnittrande ljög ihop satiriska påståenden om hans person reagerade han starkt, kanske skulle han låtit det vara, men nånstans finns alltid en gräns.

När litteraturkritikerna på 80- och 90-talen särskilt gärna kramade navelskådande begrepp som dekonstruktion fick Henning Mankell emellanåt svalare kritik, så dags stod inte handfast realism med politiska avsikter högst på dagordningen. Idag omfamnas han lättare, men litterära konjunkturer är flyktiga.

I personporträttet "Mankell om Mankell" görs många närgångna uttalanden om honom, bland annat hävdar Dan Israel att den djupfrysta relationen med mamman är den egentliga motorn bakom hela hans författarskap.

Hans fru liknar honom i samma bok vid ett troll som emellanåt drar sig undan i en mörk grotta. Och hustruns far är Ingmar Bergman, som Mankell tillbringade mycket tid med på Fårö, tillsammans såg de närmare 150 filmer i regissörens privata bio där.

Man kan gissa att de hann snacka en del om komposition och konstnärlig trovärdighet där, uttryck, driv och kanske rentav svenskt svårmod.

I förbifarten hann Mankell häromåret rädda Jan Myrdals enorma bibliotek, när denne fick problem med att härbärgera sina unika boksamlingar. Ännu ett statement.

Tiden är alltid knapp och när jag bokade intervjun i Sveg i maj 2012 påpekade hans assistent Robert Johnson att Henning inte gillar folk som kommer försent. Så jag satte mig i foajén för att vänta en kvart före utsatt tid. När Henning en halvtimme senare släntrade nerför trappan var han irriterad över att jag var sen, han hade trott att jag skulle ha sagt till i receptionen, medan jag trodde han skulle komma ner självmant…

Sedan vi rett ut den saken var han översvallande vänlig, öppen och tog sig rentav tid med min omständliga TV-intervju. Sedan gick han en sväng på byn, där han alltid brukade hitta några gamla klasskamrater från småskolan, även om de med tiden tycktes ha blivit allt fler.

Nu är han borta och Härjedalens kommun har all anledning att fortsätta vårda minnet av sin mest kände invånare alla kategorier, som sannolikt gjort mer för att marknadsföra Sveg än någon annan.

Och Sverige har mist en av sina mest mångsidiga och medvetna författare.

Tomas Larsson, tidigare kulturredaktör på ÖP

Läs mer:

Rolf Lassgård: En unik röst har gått bort

Bibliotekschefen: Så minns vi Henning Mankell

Mittmedias kulturchef minns Mankell: "Han ställde byn mitt i världen"

Elin Olofsson: Mankell visade att man kunde lyckas om man var härifrån

Barndomsvän om Mankell: "Det blir ett stort tomrum"

Mittmedias kulturchef listar Mankells bästa

Mankell var den som fick Jonas Moström att börja skriva deckare

Henning Mankell död

Mer läsning

Annons