Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Med ryss-skräcken i pennan

/
  • Astrid Lindgrens dagböcker dryper av skräcken för Stalins Sovjet, hävdar Lars Ragnar Forssberg.

Astrid Lindgrens dagböcker dryper av skräcken för Stalins Sovjet, hävdar Lars Ragnar Forssberg.

Annons

När det andra världskriget bröt ut den 1 september 1939 började Astrid Lindgren skriva dagbok. Det gjorde hon så länge kriget pågick. Under den tiden arbetade hon på postens avdelning för brevcensur. På så sätt fick hon en mångsidig belysning av de ohyggligheter som pågick. Hennes anteckningar gavs ut i våras (Krigsdagböcker 1939 – 1945, Salikon förlag) och är en blandning av högt och lågt. Notiser om sjuka barn, ransoneringen av mat, födelsedagar och julaftnar blandas med reflektioner om krigshändelserna.

Hon skriver förstås om Hitlers ondska, men det som verkligen skrämmer henne är Stalins Sovjet. Sidorna dryper av rysskräck. Jag är rädd för ryssarna, skriver hon, måtte Tyskland kunna hålla Ryssland stången! Hon föreslår till och med att de allierade ska gå ihop med Tyskland för att krossa Ryssland.

Rädslan, ofta hatet, mot Ryssland har djupa rötter i vårt land. Efter det Finska kriget 1808 – 1809 blev Finland en del av Ryssland. Det svenska riket stympades. Fantomsmärtorna efter den förlusten värkte länge. Under det första världskriget pläderade inte bara högern, utan också många intellektuella för att Sverige skulle ställa upp på Tysklands sida.

Under och efter det andra världskriget fick USA stjärnstatus, trots att kriget inte vunnits utan Sovjetunionens väldiga insatser. Diktaturen med nackskott, gulagarkipelag och terror fick Amerika att framstå som en demokratisk mönsterstat. Och i skuggan av herrar som Stalin och Brezjnev har USA:s presidenter framstått som mysiga farbröder som vill hela världen väl. Den amerikanska drömmen har med hjälp av en vass propagandaapparat invaderat världen och inbillat människor att envar är sin egen lyckas smed. I Sverige pågår en ständig amerikanisering av livsstil, nöjeskultur och språk.

Glömda är de imperialistiska härtågen, de fyra miljoner människor som dog under Vietnamkriget, de 45 miljoner amerikanska medborgare som vacklar kring fattigdomsgränsen och det usla deltagandet i presidentvalen – toppsiffran strax över 62 procent.

Sällan diskuteras hur många terrorister som skapats av president Bushs krig mot terrorn, de människor som sätts i fängelse utan rättegång, tortyren i Guantanamo och alla oskyldiga människor som dödas av de ansiktslösa mördare som kallas för drönare. USA har också iscensatt en global integritetskränkning av gigantiska mått. Det är inte bara Angela Merkel som avlyssnas. Lägg till detta den utbredda rasismen i USA, som spricker som varbölder när poliser skjuter afroamerikaner till döds utan att själva vara hotade.

Detta Amerika hyllas dagligen okritiskt i svenska medier. Jag vill inte påstå att Ryssland och USA är lika goda kålsupare. Men att Putin är en djupt obehaglig och odemokratisk person får aldrig ursäkta den amerikanska regimens upprepade brott mot mänskliga rättigheter och FN-stadgan.

På den punkten tror jag att Astrid Lindgren skulle hålla med mig.

Mer läsning

Annons