Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Många stigar i Hans Lidmans liv

/
  • Hans LIdman.
  • Göran Eriksson och Hans Malmsten har skrivit biografin om Hans Lidman, som de signerade på bokmässan i Göteborg.

Jan-Olov Nyström har läst Göran Ericssons och Hans Malmstens utförliga biografi om Hans Lidman, den rikskände författaren och fotografen som bodde och verkade i Edsbyn.

Annons

Hans Lidman (1910–1976) var i sina bästa stunder lysande. Inte alla författare kan skriva meningsfullt om fiske och natur, Lidman kunde, hans beskrivning i den Den sjungande dalen sjunger. Om sådant som svanar som åker kana över vårisen, eller i pedagogiken om gäddynglen som täcker sjöbotten med sina tusental – det tål omläsning.

Dock fick han ojämn kritik. Oftast uppskattande, ibland noterade man hur hans produktionstakt inverkade menligt. Som det väl blir när de samlade verken uppgår till ett sjuttiotal böcker.

Nu får Lidman sin utförliga biografi i en bastant volym av Göran Eriksson och Hans Malmsten, Längs stigarna med Hans Lidman.

Bortglömd, ja som de flesta, men ett litterärt sällskap håller ännu liv i minnet och ovanligt länge var hans böcker eftersökta. Född 1910 och död för egen hand 1976, han liksom fadern. En av Sveriges största naturskildrare, jämbördig med Fries, Brusewitz, Selander. Folkkär och estetiskt medveten, han verkade i den sista tid där naturen ännu hade drag av oskuld, mystik och vildmark, innan den blev det globala offret för människans förstörelseförmåga och förlorade förmågan till tröst och spänning.

Född i den dynamiska medelklass som fick ställning i skogsindustrins exploatering av Norrlands inland runt sekelskiftet 1900. Fadern Karl Otto förde med sig driftighet, modern Kristina också kapital. En gynnad uppväxt, även om faderns självmord kom att kasta skugga över familjen som modern alltså ensam fick hand om efter 1913.

Avsnitten med familjens bakgrund i det Hälsingland som var skogsruschens Klondyke tillhör bokens bästa, känsligt och samtidigt historietungt formulerade. Den långa, ibland mycket långa, redovisning av Lidmans bokproduktion som därefter följer har visserligen katalogens fördelar, men också dess problem. Här hade jag hellre sett fördjupningar och diskussion, med fördel kan sådana dokumentationer läggas lite för sig.

Boken har en första, biografisk del och en andra del som kallas Hans Lidmans värld, som tematiskt sorterar det hans böcker behandlar – fisket, jakten, hembygden, storskogen. Det är ingen lyckad lösning, upprepningarna blir många, redovisningsplikten lägger sig framför spänningen. Lidman själv blir svårupptäckt, hans mörka sidor, hans ställning i tiden, i samhället, i litteraturen. Där fattas en diskussion, en positionsbestämning från vår tid som får svårare och svårare att nå fram till hans litteratur. Vilken, som sagts, ibland var rent lysande.

Mer läsning

Annons