Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lundberg ger oss en trolldryck

/

Anna Ståbi har läst Kristian Lundbergs bok om skrivandet - och mött ett konstverk.

Annons

Å vilken bok...så seriös den verkar.

Men nej, kära vänner av ordet! Låt er inte luras av den sparsmakade exklusivitet som står kring Kristian Lundbergs nya bok. Kanske en poetik. Kanske.

Här sätter han själv upp ett varningens finger och frågar retoriskt ”Är inte poetiken för övrigt en genre för förtryckare, för vem ges rätt att besluta hur en dikt skall se ut?”

Nej, inget sånt. Lundberg sträcker ut sin hand och drar läsaren med sig, in i skrivandets mysterium och svårigheter. Han delar med sig, generöst och kärleksfullt.

Han kallar den anteckningar om dikten, och visst. Det handlar mycket om dikt. Och det är inte vilken julklappsvers som helst, utan det bästa av det allra bästa. Rilke, Rimbaud, Taftrup, Ekelöf...Underbar poesi som lyfter över tid och rum, och som leder inåt, in i djupen. Så, ja, är du lyrikälskare och rentav poet, så är det här definitivt en bok för dig.

Men det handlar också om skrivande i stort. Här kan alla som skriver hitta kraft och inspiration. Lundberg skriver initierat även om prosaberättande, och skildrar hur han hittade fram till sina berättelser. Han skriver om skrivrutiner, hur hitta idéer och få flow, om disciplin och skrivglädje och kort sagt, det svåra jobbet att vara författare.

Jaså, är det då en handbok i skrivande, tänker man. Nej den är något mer. Boken är ju ett konstverk i sig. Den är outsägligt vacker och stark att läsa.

Kristian Lundberg ger läsaren receptet till sin trolldryck, men bereder också brygden själv. Det är känsligt och klokt, en bok tung av erfarenhet och insikt.

Jag kommer att återkomma till den ofta.

Anna Ståbi

Jag rör mig mot en nollpunkt där allt är du. Anteckningar om dikten,

av Kristian Lundberg

Mer läsning

Annons