Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kriminalkrönika: En höst med mörk spänning

/

Annons

Det finns en mörkare del av vår bokhylla. Där vänder deckare och spänningsromaner sina ryggar ut mot rummet. Oftast är de svarta, med titlar som Svinen och Hälsning från de döda.

Nordic noir har blivit någon sorts samlingsbegrepp, för både kriminallitteratur och filmer om poliser som löser brott här i norra Europa. På tv har danska Brottet, norska Anklagad och svenska Bron gjort succé, inte bara här i norden

För den som glömt skolfranskan kan jag berätta att "noir" betyder svart - begreppet används traditionellt av filmfolk för en dyster och cynisk genre.

Trendbeteckningen "nordic noir" är nog mycket en fråga om marknadsföring, ett försök att hänga på författare som Henning Mankell och Stig Larsson.

I denna genre är det inga rättrådiga hjältar som med hjälp av knivskarpt intellekt ställer allt till rätta. Här är det luggslitna kommissarier à la Wallander som klafsar omkring på blöta fält i Skåne och mår allmänt dåligt. Det handlar oftast om vanliga människor och deras känslor av osäkerhet och otillräcklighet. Sanningen måste fram, men man kan inte lita på någon, varken makthavare eller polis.

Något av den här grundtonen finns i alla böckerna jag recenserar på denna sida, och då är ju en bok brittisk. Ingen kan ju påstå att nordiska författare har monopol på svartsynen, det vet vi som läst Stephen Booth, Ian Rankin och Denise Mina, bland många andra. Någon sa att "nordic noir" är som brittiska deckare, plus snön.

I den svenska bakgrunden finns ju också författarparet Sjöwall & Wahlöö, som skrev tio samhällskritiska kriminalromaner under sent 1960-tal och tidigt 1970-tal. Polisen och huvudpersonen Martin Beck var väl ingen muntergök, men inte så outsägligt trist som han blivit i Peter Habers TV4-filmer. Läs böckerna, åtminstone de sju första är bra, om jag minns rätt.

Och nu vrider sig vår del av jordklotet bort från solen. Under årets mörkaste period passar det bra att tända ett stearinljus och grotta ner sig i läsfåtöljen under en filt.

Nordic noir är delvis en fråga om geografi, men också spänningen i att välfärdsstaten har en baksida. I våras hörde jag en sydafrikansk författare på radion, en kvinna, jag har förgäves googlat för att få fram hennes namn. Hon konstaterade att hon kommer från ett land med hög och våldsam kriminalitet, och berättade skrattande hur hon gick omkring i Stockholm och fantiserade om att några små kullar hon passerade var gravhögar där alla dessa pappor, de som drog omkring på barnvagnar i parkerna, hade begravt sina offer. För bakom den putsade fasaden döljer sig mörka händelser, det förstår alla som läser krim.

Mer läsning

Annons