Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett land som var genom en far

/
  • Aino Trosell, född och uppvuxen i Malung, berättar sin pappas historia i

Sveriges resa, från fattigdom till välfärdsland, speglas i Aino Trosells personliga berättelse om sin far i "Helmers resa".

Annons

Aino Trosell har skrivit 24 böcker i de flesta genrer: romaner, deckare, novellsamlingar och barnböcker, sedan den samhällskritiska debutromanen Socialsvängen som gavs ut 1978.

I "En gränslös kärlekshistoria" och delvis i "Hjärtblad" berättar Aino om sin släkts kvinnohistoria, och i "Jäntungen" delar om sin egen uppväxt. Nu berättar hon sin pappas historia. Helmer som föddes i Malung 1902.

Det är berättelsen om en älskad far, fast det på språket de talade tillsammans, Malungsmål, inte fanns ord för kärlek, inte lycka heller.

I Helmers uppväxt var arbete och att vara en duglig person desto viktigare. Och Helmer arbetade, han lärde sig skogsbruket och lantbruket, och till skinnare för att klara gården när pappan gått bort och en samling papper i en träask visade på stora skulder. Han var aktiv i nykterhetsrörelsen och arbetade aktivt för folkbildningen.

På senare år – han blev nästan 90 år – arbetade han som vakt och fastighetsskötare i Stockholm, gick i pension först långt passerad 70. Då köpte han sin kusins gård intill barndomshemmet och återvände till Malung. Följande år skulle han beskriva som sina bästa. Han som alltid varit duktig att teckna började skulptera. I dag finns hans alster utplacerade runt om i Malung, som det dansande paret utanför Orrskogen och Skinnarmäster som står utanför vårdhemmet Kringlan.

Att följa Ainos berättelse om sin far är att uppleva ett Sveriges resa under 1900-talet. Helmer bodde de första 40 åren av sitt liv i ett hus utan rinnande vatten eller el där hästarna skötte transporterna, på 70-talet flyttade han till en tvårummare i Stockholm där han tog tunnelbanan till arbetet. Under tiden hade han hunnit uppleva hur elektricitetens lyste upp hemmet, hur den första bilen rulla in i Malung, radion och senare tv:ns intåg i vardagsrummen. Men också hur nykterhetsrörelsen växte fram och senare tappade kraft. Folkbildningen tog fart och hur han själv drabbades av kärlek och sorg.

Aino bad sin far, klokt nog, att skriva ned sina minnen och betraktelser, dem använder hon och väver in i sina egna minnen och reflektioner.

Bland de finare hur pappa Helmer lärde sin dotter dansa vals genom att erbjuda sina stora fötter att stå på.

Hon är en begåvad berättare, med fint öga för detaljer liksom det stora skeendena.

Hon skriver att det är svårt att teckna pappans porträtt, han som alltid varit snäll, berättat historier, återgett världslitteraturen men som aldrig någonsin frågat om hur dottern upplevt sitt liv.

"Han är en skulptur inuti en kluns lera och jag kan aldrig få fram honom. Det fick jag inte ens medan han leve. Därför att han vred och vrängde sig. Jag inbillar mig inte att jag kan se nu heller", skriver Aino och gör sig själv synlig som berättaren.

Men hon lyckas mer än väl. Det finns en gestalt där, en komplex person med stora kontraster, den timide, belästa, nyktre och dansante arbetaren, som också var en lat dagdrömmare, men som arbetade längre än de flesta och som enligt doktorn i Malung var Sveriges äldsta person som då lät plastikoperera sina hängande ögonlock.

Ibland störs jag av att berättelserna läggs på rad utan smidig övergång, här kunde Trosell ha byggt bättre bryggor. Men som helhet är boken en välskriven och inkännande livsteckning över Helmer Trosell som också bli en värdefull berättelse om hela 1900-talets Malung och Sverige.

Mer läsning

Annons