Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En gigants dagbok

/

Lars Lundins insats för att ge ljus åt Carl Axel Gottlund, en fascinerande figur ur 1800-talets finska kulturkrets kommer absolut att räknas till de mest oundgängliga, skriver Jan-Olov Nyström.

Annons

Carl Axel Gottlund var tvivelsutan en märklig man, en sådan som blev upptäcktsresande bland sitt eget folk, det finska. Lars Lundin är kanske också märklig, åtminstone är han upptäcktsresande i Gottlunds värld och kröner nu en mångårig bokutgivning om denne lärde 1800-talsgigant med en jättevolym av hans dagböcker.

Gottlund var född 1796 på Strömfors prästgård i Nylands län i Finland, östsvenskt territorium vid tiden, död 1875. Han har drag av Linné, av Broman, av Hedin, men kanske mest av Elias Lönnroth, fantasten som ställde samman Kalevala.

Lundin har tidigare följt i Gottlunds fotspår och skrivit flera volymer om hans person och resor. I den första gick han bokstavligen i Gottlunds spår i Orsa finnmark. Den senare boken blev en biografi och den tredje kom huvudsakligen att handla om Gottlunds fader Matthias, verksam i Jockas i södra Savolax. Fascinerande arbeten om en tid som är både nära och oerhört fjärran, om liv och seder från en död kultur som fanns helt nära och där idag bara granskog finns.

Gottlund var den förste att utge finska folksånger från trycket, Pieniä runoja, redan 1818. Under sin svenska tid gav han också ut litteratur med finska sånger och arkeologiska och historiska studier. Han ivrade för de svenska finnmarkerna och för dess befolkning och ville han höja folket ur fattigdom och elände. Han såg till att böcker på finska spreds bland befolkningen och Lundin har tidigare påpekat att möjligen blev Loos finnmark en egen församling tack vare Gottlund.

Den dagbok som nu med sina 960 sidor tynger bordet sträcker sig mellan åren 1808 och 1817, tar alltså slut innan hans första resa. På det privata är det uppväxtåren i Savolax och studietiden i Borgå och vid Åbo och Uppsala akademier. Det är den tid när Napoleon förändrar Europas utseende för alltid, när Sverige förlorar sin östra del Finland som därefter har att agera som ryskt storfurstendöme. Det är en tid när resandet var en fysisk ansträngning och tog mer tid än en liten blink och framför allt är det en tid när begrepp som folk och nation början få sina moderna laddningar. Tätt sammankopplade runt språk, kultur och det besvärliga begreppet identitet. Gottlund ser, hör och skriver ner. Han rider, går, åker med vagn, går vidare. Genom studier, jakt, gästgiverier, städer och byar. Han går på dans och han fantiserar erotiskt och skriver om detta på chiffer.

Lundin följer i hans texter den här gången, med otrolig noggrannhet och hängivenhet, analyserar orden, händelserna, företeelserna. Notförteckningen efter varje dagbokshäfte är utförlig som i en doktorsavhandling, arbetsinsatsen imponerar stort. Det är som att Gottlunds encyklopediska ansats inkarnerats hos Lundin, en flit utan hejd. Gottlunds språk och hans handstil är inte utan svårigheter, han brukar svenska, latin och finska.

Lars Lundins insatser för att ge ljus åt en fascinerande figur ur 1800-talets finska kulturkrets och åt själva denna kulturkrets kommer absolut att räknas till de mest oundgängliga.

Mer läsning

Annons