Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bok: Lyra Ekström Lindbäck skildrar en nutid där yta är allt

/
  • Lyra Ekström Lindbäck skildrar de tomma, ytliga medelmåttornas tyranni.

Litteraturrecension
Lyra Ekström Lindbäck: I tiden
Modernista
Sundsvallsfödda Lyra Ekström Lindbäck har kommit ut med sin tredje roman.

Annons

Evigt på väg någon annanstans. Ingen ro. Ingen tid för att tänka. Mingel och fester. Tillställningar och inbjudningar de bara måste vara på. Som de – helt enkelt – inte vågar missa. Dessutom ett ständigt revirpinkande. Och en sjuklig fixering vid minsta förändring inom deras trånga hierarkier, en besatthet som är så stark att den liknar narkomanens behov av ny, alltid en ny fix.

Klädernas märke och modell, de senaste modeassessorerna, rätt frisyr, rätt musik. Alltid det allra senaste. Det nya. Det som helst ännu ingen annan hunnit skaffa utomlands. Att fånga det som ännu knappt finns. Det är drömmen. Det är meningen med livet.

Läs vidare: Sundsvallsförfattaren Lyra Ekström Lindbäck Augustnominerad

Han är frilansskribent inom musik- och modebranschen. Han skriver en veckokrönika för ett av de prestigefyllda modemagasinen. Christoffer Lundström är ett namn att räkna med. Inte en av de verklig kända, men han är minsann inte kvar i wannabeträsket – som han själv säger. Nej. Det går uppåt. Det går framåt. Han är på väg att etablera sig som ett varumärke. Att bli ett namn som alla känner till. En riktig satans succé till skribent.

Fester och möten och texter, han kan inte riktigt minnas vad han gjorde igår och förra veckan, som Lyra Ekström Lindbäck sammanfattar huvudpersonen Christoffers liv på ett ställe i sin nya roman I tiden.

Hur skildrar man en ihålig tillvaro? Hur beskriver man en stor subkultur utan substans, en pseudoverklighet som styrs av de nycker som modeindustrin låter svepa in för att samtidigt skapa ängslan och oro över att hamna utanför och en ständigt otillfredsställd längtan att få köpa det senaste.

Läs mer: Lyra Ekström Lindbäcks debutbok

Christoffer är fåfäng. Han är självupptagen. Han är absurt fixerad vid sitt – och andras – yttre. Självfallet är han även en hängiven hypokondriker. Känslolivet skrämmer honom så fort de rör sig det minsta utanför den lilla och inskränkt ytliga och fladdriga tillvaro som är vad han misstar för verkligheten. När han hälsar på sin syster Emma – som bor i radhus! Vem bor i radhus? – överfalls han av en genuin känsla. Han rusar ut på toaletten. Ömheten för sin syster som oväntat bara väller fram får det att värka i magen, pulsen ökar, tinningarna bultar. Det svider i ögonen. Han säger till Emma att han genast måste iväg. Han flyr. Att fly är en given del av hans liv. Men han ser det inte. Att han får en panikattack av att erfara en genuin känsla sammanfattar honom rätt bra.

Självfallet är han elitist. Han föraktar alla – människor av kött och blod, arbete och ett liv – och som inte lever i den lufttomma kuvösen han rör sig i.

Det är lätt – som läsare – att tycka illa om honom. Jag finner honom nästan frånstötande. Tills krisen drabbar honom. Han fyller trettio, men det är ingen trettioårskris. Snarare är det frånvaron av kris – allt han känner är tomhet – som leder till ett sammanbrott. Själväcklet tilltar. Tomheten som ekar i hans liv blir hotfull. Krisen blir en vändpunkt. Han börjar söka efter andra värden i livet.

Lyra Ekström Lindbäck har med I tiden skrivit en samtidsroman som förmår fånga och skildra ytligheten, tomheten, meningslösheten på ett sätt att det nästa skapar ett rent äckel. Den utspelar sig under förra året och många i den lilla pseudovärlden får sig ett tjyvnyp eller värre. Språket flyter, det finns en vältyglad berättarglädje – trots ämnet.

Vad som gör denna lilla klick så patetisk är att de alla så uttalat hänger sig åt en extrem elitism. Men det är en elitism totalt utan en elit. De tomma, ytliga, trista och egoistiska medelmåttornas tyranni råder. Och Lyra Ekström Lindbäck fångar denna unkna halvvärld med en skakande exakthet och inlevelse.

Mer läsning

Annons