Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bok: Claudio Magris har skapat en hotfull och frestande malström av blod och bläck

/
  • Claudio Magris ställer de allra svåraste och mest utmanande frågorna.

Annons

Där bland all bråte och krimskrams finns historien samlad. Det är en ofattbar mängd föremål. Anteckningar, tryckta papper, böcker, sablar och kanoner. En ubåt och uniformer, vapen och svårbestämda artefakter, haubitsar samsas med nedtecknade order om massavrättningar och andra dokument som ger en bild av ondskans banalitet.

Hans mani var alltomfattande. Varenda sak som på minsta sätt hade med krigen att göra ville han samla och ur dessa högar av historia skulle det bringas ordning. Han skapade Museet. Samlingarna finns i Triste. Den maniske samlaren, som skapat detta museum, avlider tragiskt i en stor brand vars lågor även förstör delar av föremålen.

Hans envetna arbete, dessa stora samlingar som speglar världens ondska, ska nu ordnas av hans medarbetare Luisa Brooks. Hon blir ansvarig för organiserandet av Museet – vars officiella namn är ”Ares per Irene. Ett Museum helt ägnat åt att hylla Freden och desarmera Historien”.

Det är en allt annat än lätt uppgift. Många av de märkliga och avskräckande tingen ligger oordnade, i en halvt kaotisk röra – andra delar av museet är exemplariskt arrangerat och med upplysande och egendomliga texter till varje föremål, men uppgiften att bringa någon form av sammanhang tycks nästan oöverstiglig. Varför samla på föremål vars enda gemensamma nämnare är krig, visserligen olika och högst skiftande former av krigsföring – från utrotning till gerillaförsvar? Vad är den bakomliggande tanken att de ska berätta? Vilken djupare betydelse ska betraktaren lägga i vad hon ser?

I sin nya roman, den mäktiga ”Åtalsgrunder saknas” – lysande översatt till svenska av Barbro Andersson – låter Claudio Magris, denne spränglärde professorn från Trieste, kunskaperna välla fram i ett flöde där blodet dryper i massiva floder, artillerielden dundrar död och förintelse, värjor och blanka svärd skiljer snabbt huvuden från kropparna. Gasugnarnas skorstenar sprider lukten av bränt människokött. Och där finns även den stickande och vassa odören av bittermandeln från de väntande cyankaliumpillrena. Och alla skiftande formerna av svett – från skräckens kallsvett till tortyrens och plågornas heta smärtande transpiration.

Var går det destruktiva krigets gränser? Hur skapar man fred i en tid där profiten och makten gör allt för att göda konflikter för att nå den lönsamma ödeläggelsen? Är det Luisa Brooks utmaning att organisera samlingarna så att Museet kan visa på var gränserna går? Hennes halvjudiska bakgrund ger samtidigt relief åt Museets samlingar. Den berättar en grym historia. Hennes mor var judinna och hennes släkt utplånades, och hennes far, en svart man som kom till Europa under världskriget, bär på en historia av många generationer av förtryck och slaveri.

Claudio Magris har med ”Åtalsgrund saknas” skapat en på en och samma gång hotfull och frestande malström av blod och bläck. Han drar oss envist och utan tvekan ända ner till den plats där alla de mest svåra och utmanande frågorna måste ställas och besvaras på nytt.

Mer läsning

Annons