Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bildfrossa i folkdräkter

/

Nu kommer fotografen och författaren Laila Durán ut med sin andra bok om skandinaviskt folklore. Utöver svenska orter som Jokkmokk, Rättvik, Dala-Floda och Toarp har hon även besökt ett tjugotal i Norge. På 240 färgsprakande sidor presenteras det nordiska folkdräktsarvet.

Annons

Kvinnor i vita linnen nedsjunkna i en trolsk näckrosdamm, en ung dam i skogen med en regnbåge i fonden och en annan som klappar en hjort.

När fotografen och folkdräktsentusiasten Laila Durán komponerar bilderna för sina böcker om skandinaviskt folklore så drar hon sig inte för det pastorala, fotografier i landet mellan naturlyrik och nationalromantik.

Målet är ändå att lyfta fram en vardagsnära situation, bilder avskalade från samtidsmarkörer som elledningar och vägskyltar. Utan vare sig stativ eller blixt fotograferar hon det skandinaviska kulturarvet. Modellerna hittar hon i sin bekantskapskrets, men också på gatan.

- Jag plockar upp dem vid korvkiosken eller på Konsum där jag är. Alla modeller är lokalt förankrade.

Radhus blev två böcker
Det som började som ett sätt att arbeta sig ur sorgen efter ett cancerbesked för snart fem år sedan har nu blivit två rikstäckande praktverk, "Scandinavian folklore" från 2011 och "Scandinavian folklore II" som helt nyligen kom ut på det förlag som Laila Durán startade själv när hon inte hittade någon som ville göra böckerna på hennes sätt. Pengar till projektet fick hon genom att sälja sitt radhus i Kista utanför Stockholm. Därmed lämnade hon tjugo år i reklam- och förlagsbranschen bakom sig.
Arbetet fungerade delvis som terapi, för att glömma sjukdomen, men är också resultatet av ett mångårigt och brinnande intresse för norska "bunader" och svenska folkdräkter.

- När man får ett sådant sjukdomsbesked som jag fick så blir man modigare. Och jag ville göra något lustfyllt.

Människan i centrum
I den senaste boken trängs 240 bildrika sidor med den ena folkdräkten mer färgglad än den andra, från Vemmenhögs härad i sydöstra Skåne till Jokkmokk i Norrbotten och vidare till Norge. Och det är ingen akademisk lunta utan en lättbläddrad coffee table-bok där inte minst modellerna står i centrum.

- Även om jag har gjort en bok som vill visa folkdräkter så är det människorna som står i första rummet. Jag ville inte fotografera dräkterna på skyltdockor.
Med sitt formspråk vill Laila Durán också nå en bred publik.

- Jag vill att folk som inte är så intresserade av folkdräkter ska bli det!
Unikt textilarv

Materialet till böckerna har Laila Durán hämtat in genom sina resor i Norge och Sverige där hon har botaniserat i de lokala museerna, men inte minst hälsat på hos lokalbefolkningen som visar sig sitta på oanade skatter i form av ett textilarv som inte alltid har nått museerna.

Och resandet fortsätter. Näst på tur står Finland samt nya orter i Sverige och Norge för den tredje bok som Laila Durán redan har påbörjat.
- Jag skulle utan problem kunna göra tio böcker till.
Har du själv någon favoritfolkdräkt av alla dem du har sett genom åren?
- Ja, den samiska kolten. För att den är i obruten tradition: samerna har aldrig slutat att använda den. Och så är den så praktisk. Den är sydd i ett väldigt enkelt snitt med raka stycken och kilar, även om den är överdådigt pyntad. Den fungerar nästan som ett medeltida plagg.

Ylva Lagercrantz Spindler/TT Spektra
ylva-lagercrantz.spindler@ttspektra.se

Mer läsning

Annons