Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Berättelser om hur kriget formar ett barn

/

Annons

När Alexandre Najjar beskriver sin barndom i det krigshärjade Libanon parafraserar han Hemingways påstående att varje krigserfarenhet är ovärderlig för en författare. Najjar fick aldrig vara ung i fredstid. Kriget präglade hela hans uppväxt. Denna korta episodroman blir en samling ungdomsminnen som inte bara ger en djupt personlig inblick i barnets upplevelser av kriget, den blir också berättelsen om hur det formar ett barn. Hur Najjar givet inte skulle vara samma människa i dag utan det.

Boken är uppdelad i korta kapitel, samtliga beskrivande ett visst skeende eller fenomen. Via denna stramt hållna koncentration och ett vuxet perspektiv som ser tillbaka, inte för att sentimentalisera utan för att försöka förstå, skapar han en tung, rik och bedrägligt lättläst kortprosa. Du kan lyfta ut vilket kapitel som helst ur och där finna stoff av nästan mytologiska mått. Det tar dig ett par minuter att läsa det, men det lämnar dig sedan med material för lång tid framöver.

Varje kapitel är en egen kärnfull berättelse. Som helhet bildar de en kraftfull kompott av dunkelt poetiska memoarer som etsar sig fast med bestämdhet. Alla de sorger och prövningar Najjar beskriver formar för honom en annan syn på lycka. Det kan räcka med en klar himmel utan rök och raketer. Kriget blev för honom inte bara en outhärdlig mardröm, utan också en skola. Kanonerna gav honom kunskapen och förmågan att nu ge svarseld: ett övertygande meddelande till dem att de egentligen aldrig kan segra. Ett krig kan inte segra, för vad som kvarstår blir kriget självt inget annat.

Petrus Öhman

Mer läsning

Annons