Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Äntligen premiär för radioteater med äldre länsbor

/
  • Dramatikern Max Hebert har samlat in äldres berättelser i Hamrångebygden.
  • Ingrid Fernquist kommer att sakna teaterarbetet.
  • Britta Malmström och Inga Britt Lagnemyr är nöjda med slutresultatet.

Får äldre människors röster höras i samhället? I fyra nya radioteaterpjäser i P4 Gävleborg berättar äldre i Hamrångebygden om sina liv.

Annons

Stämningen är förväntansfull på dagverksamheten Pärlan. Rollatorer har parkerats och de äldre har försett sig med chips och cider. Premiär väntar av ”Hulda Crooks, 91 år, bergsklättrare”, en av fyra radioteaterpjäser som de själva har varit med och skapat.

Dramatikern Max Hebert har sedan i våras arbetat med 35 äldre människor i Hamrångebygden. Idén kom från Hamrångegruppen om att via teatern ge de äldre en röst. I samarbete med Foajé X och Folkteatern har Max Hebert reducerat ner timmar av samtal och teaterövningar till fyra korta radiopjäser som nu ska sändas i P4 Gävleborg.

– Vi har pratat om kärlek, kroppen och sexualitet. Herregud vad vi har pratat! säger Max Hebert när han står inför dem som har samlats för att lyssna på premiärsändningen.

LÄS MER: Flytta eller stanna kvar?

I väntan på livesändningen i radio, får vi lyssna på den del som sänds nästa vecka, ”Bengt hjärta Birgitta”, i regi av Folkteaterns skådespelare Martin Pareto. En rörande skildring av nyförälskelsen mellan två människor över 80. Han har gift sedan 60 år tillbaka, hon tror att hon ska leva ensam för resten av livet. Trots den korta speltiden hinner man vrida och vända på situationen, gräva fram nya dimensioner av den grånade kärleken som känns som ny.

Rädslan att stå naken inför någon efter så länge, med ”hängtuttar och hängmage”. Känslan av att skynda att älska, för döden lurar om hörnet.

LÄS MER: Röster från länet i Folkteaterns nya pjäser

Och dottern, som själv har hunnit bli en gammal dam, som missunnar sin mor kärlek.

– Du är ju ändå 84.

– Ja, vad är det med det? Så du tycker inte jag ska ha någon i sängen?

Texternas emotionella laddning förstärks av att det inte är skådespelare, utan äldre människor, som själva har inspirerat till berättelserna, som står för rösterna. Formuleringar som tveklöst har hämtats direkt ur livet och inte från en instängd skrivkammare.

– Det finns spår av er alla i manuset. Här finns röster som jag aldrig hade kunnat hitta på själv utan er, säger Max Hebert.

Runt de äldres ben kilar hundar och Max Heberts barn omkring.

Så blir det dags för direktsändning, spänningen stiger. ”Hulda Crooks, 91 år, bergsklättrare” har regisserats av Cecilia Wernesten, också hon Folkteaterskådespelare, och är en monolog som rör sig kring de äldres drömmar. Rent konkret den 91-åriga bergsklättraren Hulda Crooks, som pjäsens berättarjag ser på tv och inspireras av. Men vad skulle personalen på äldreboendet säga om hon avslöjade sina egna drömmar om att följa i Hulda Crooks fotspår?

– Vi har sittjumpa en gång i veckan. Räcker det om man ska klättra i berg?

Publiken skrattar igenkännande när krämpor räknas upp.

Pjäsens har en dagdrömmande ton, funderingar som snuddar vid de stora frågorna om livet och döden, vad som hände med den där unga människan som nu plötsligt sitter instängd i en kropp som inte längre orkar.

– Jag vet inte vad jag ska göra av min kropp. Jag är liksom i vägen för mig själv.

Alla pjäser finns att lyssna på via P4 Gävleborgs hemsida. En av de andra, "De sista ljuva åren", har en annan ton, rappare och med hetare känslor, än de som vi lyssnar på tillsammans. Den handlar om äldre som protesterar mot synen på åldringar och tar en radiopratares mikrofon som gisslan och säger sin mening till lyssnarna.

Teatertrenden att basera dramatik på intervjuer med människor är stark, inte minst i Gävleborg, där communitykonsten har en bastion. Inte minst via Foajé X. Tankarna går till dramatikern Mattias Anderssons ”Mental states of Sweden”, som utgår från djupintervjuer med svenskar gjorda av sociologer. Även Folkteatern är i vår inne på detta område med nya pjäsen ”Framtiden i mig” som bygger på en liknande intervjuprocess med Gävleborgare.

De äldre som har arbetat tillsammans med Max Hebert kommer att sakna teatern. De är nöjda med resultatet, men det finns en sorg i rummet över att äventyret nu är över.

– Det är någonting som man kommer att sakna. Vi hade hela tiden någonting att göra, säger Ingrid Fernquist.

Mer läsning

Annons