Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

13. Röda rummet

/

Jan-Olov Nyström fortsätter att utforska Strindberg ur olika aspekter i sin serie Ett år till Strindberg.

Annons

13. Ett år till Strindberg

Röda rummets första mening var början på den nya svenskan. Den är dock citerad till leda, lyssna därför till en annan sats från Strindbergs genombrottsbok:

"Nu ringde det sju i Katrina, och Maria sekunderade med sin mjältsjuka diskant, och Storkyrkan och Tyskan fyllde i med sina basar, och hela rymden dallrade snart av ljudet från alla stadens sjuklockor; men när de tystnat, den ena efter den andra, hördes ännu långt i fjärran den sista sjunga sin fridfulla aftonsång; den hade en högre ton, en renare klang och ett hastigare tempo än de andra - ty den har så! Han lyssnade och sökte utröna varifrån ljudet kom, ty det syntes väcka minnen hos honom. Då blev hans min så vek och hans ansikte uttryckte den smärta som ett barn erfar då det känner sig vara lämnat ensamt. Och han var ensam, ty hans far och mor lågo borta på Klara kyrkogård, därifrån klockan ännu hördes, och han var ett barn, ty han trodde ännu på allt - både sant och sagor."

Just så, den första ungdomen tar slut, och striden tar vid. Företrädesvis en sommarnatt när man utmanar staden och därefter världen. Arvid Falk är huvudperson, men tiden spelar huvudrollen.

14 november 1879 kom romanen ut. Sveriges nya litteratur, fyra upplagor inom ett år, succé fast Aftonbladet skrev att allt Strindberg rörde vid blev orent. Nej, men präglande eftersom det var sant. Kan någon som läst scenen där kollegiet för utbetalandet av ämbetsmännens löner utprovar pennknivar, därefter i sitt liv ta maktens beslutsmän på allvar?

Jag tror inte det. Röda rummet är en morgonroman som öppnade den ännu pågående diskussionen. Den om det moderna Sverige.

Jan-Olov Nyström

Mer läsning

Annons