Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Rätta munnen efter historien?

När samhället förändras, då förändras också språket. Det är väl inga konstigheter.

Annons

Nya saker och nya fenomen behöver också namn. Vi facebookar hit och tar selfies dit, som ingen gjorde för tio år sedan.

Men det händer också att gamla uttryck ändrar form, för att de används av personer som inte har en aning om varifrån de kommer. "Man måste mätta munnen efter matsäcken", stod det i en text från TT nyligen. Nej! Man måste rätta munnen efter matsäcken. Så heter det i det gamla uttrycket, som kommer från tiden när det fanns gränser för hur mycket mat man hade. Folk som var med då kunde relatera till det och förstod uttrycket. Orden hade sin förankring.

Här har det hänt någonting, något som är större än att någon bara råkade höra fel, eller halka med fingrarna på tangentbordet. Missförståndet är omedvetet. Vi använder språket för att kommunicera och då är det inte underligt att vi försöker göra det begripligt, rätta in det i den värld vi förstår. Men någonstans där tappar vi fotfästet. Länken mellan verkligheten och uttrycket är bruten. Kvar blir ett uttryck utan förankring.

Uttrycket "många järn i elden" och att "smida medan järnet är varmt" är också lätta att förstå för den som vet hur en effektiv smed arbetar. Men hur många har sett det i dag, egentligen? Och åkaren som tar rast vid en brasa med sin häst och vagn – eller klappar sig varm – han har gått ur tiden. Men en åkarbrasa kan man fortfarande ta om man slår armarna om sig själv när det är kallt.

En del ord har referenser ännu längre bak i tiden. "Ramaskri" används fortfarande i betydelsen högljudd klagan, upprörd protest. Historien bakom ordet är fasansfull: Ramaan är en plats i Palestina. Och enligt Bibeln var det när kejsaren lät döda alla barn under två år som man hörde ett skri från Ramaan. Han hade hört att en ny kung var född (Jesus) och ville inte ha konkurrens om makten. Ordet lever kvar, men få vet nog varifrån det kommer.

En del symboler som egentligen inte är särskilt gamla är redan föråldrade. Varför ser symbolen för "spara" på en del datorer ut som en diskett? Ja, vi som var med när datorerna gjorde sitt intåg begriper ju förstås, men dagens ungdomar har knappt sett en diskett. Telefoner som har en separat lur hör inte heller till vanligheterna numera. Symbolen av en lur för "påbörja samtal" eller "avsluta samtal" på mobilen är ju aningen ute den också. Någon som minns ljudet av nummerskivan som snurrade? Jodå.

Och knattrandet från tangenterna på en skrivmaskin? Alltså en sån där fiffig apparat som var skrivare och tangentbord i ett, aldrig hängde sig och gav ifrån sig ett pling när det var dags att byta rad. Manuellt, såklart.

Undrar just vilka uttryck som kommer att leva kvar från vår egen tid om sisådär 100 år?

Annons