Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika om hatet mot opinionsbildare: "Rädslan är det största hotet mot demokratin"

Jag undrar hur det skulle kännas. Att sitta på tåget upp till Hälsingland och bli överfallen av en ilsken man som handgripligen sliter bort mina hörlurar för att skrika okvädningsord medan jag försöker koppla av med musik.

Annons

Eller att inte våga svara i den privata telefonen när samtalet kommer från ett okänt nummer.

Jag har inte på allvar varit i den situationen. Men en frispråkig och modig kollega här i Hälsingland lever mitt i hoten och hatet. Lilian Sjölund, ledarskribent och nu författare till den personligt hållna rapportboken Hatad.

På tisdag kväll är Lilian på Bollnäs bibliotek för att prata om boken och signera exemplar. I nästa vecka kommer hon till Ljusdal.

Hon frågar: Vart är det demokratiska samtalet på väg? Det som tidigare kunde hållas på en hyfsat anständig nivå trots att parterna hade helt olika åsikter om politik och hur samhällsproblem skulle tacklas. I dag får den som sticker ut hakan inte bara muntligt mothugg, utan även hot om att skadas.

”Vi vet var du bor. Vi vet när du tar tåget till Hälsingland. Du kommer att bli gruppvåldtagen.”

Att journalister lever farligt i världen vet vi. Årliga rapporter om kidnappade, saknade och dödade journalister visar på osäkerheten. Den svenskeritreanske journalisten Dawit Isaak har snart suttit fängslad i Eritrea i 16 år.

Men i Sverige?

Den som försökt besöka några av tidningshusen i Hälsingland för att lämna ett tips, diskutera med nyhetschefen eller intervjuas av en journalist, har märkt att det blivit svårare att ta sig in oanmäld. Låsta dörrar med en ringklocka.

Det är inte så vi vill ha det. Men verkligheten har kommit ikapp vår kanske naiva förtröstan om att vi är till för våra läsare och litar på att även de som har kritiska synpunkter ändå ska bete sig som folk.

Paneldiskussionen på Hälsinglands museum i Hudiksvall förra veckan, när Lilian Sjölund berättade om sin bok och samtalade med tidningen Journalistens chefredaktör Helena Giertta och de två lokala politikerna Andrea Bromhed och Charlene Kiffer, var klargörande och skrämmande på flera sätt.

Hatet och hoten har ökat de senaste åren och blivit öppna. Speciellt kvinnliga ledarskribenter, krönikörer och politiker drabbas. Hoten handlar inte bara om åsikterna utan riktas framför allt mot personen, inte sällan med grovt sexuella anspelningar.

Det finns många tecken på att vårt öppna samhälle håller på att om inte slutas så anpassa sig till rådande situation.

Efter samtalet på museet känner jag mig betryckt av det som dessa samhällsengagerade kvinnor berättat om vardagshoten de måste leva leva med. Inte minst de anpassningar de lägger på sig själva för att kunna hantera tillvaron.

Folkvalda politiker tar bort sin profil på Facebook och vissa väljer att inte uttala sig om vissa kontroversiella ämnen. Miljöpartisten Andrea Bromhed beskrev hur hon, som älskar att gå i högklackat, tvingas välja de fotriktiga skorna – bara för möjligheten att springa ifrån en farlig situation.

Första gången jag såg Nordiska motståndsrörelsens män stå där med sina grönsvarta fanor blev jag förskräckt. Nazister här i vår stad!

Men det är trots allt inte de som är farligast. Det är alla andra smygrasister och vardagshatare som gör livet till ett helvete för dem som kämpar för en bättre framtid. Rädslan är det största hotet mot demokratin.

LÄS MER: De utnyttjar de friheter de hatar

Hot mot journalister och politiker ökar

Vi skräms till tystnad