Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika: Jag hänger inte med i min ålder

Jag fyller år idag, faktiskt. Till min personliga skara belackares stora sorg. Jag blir hela 32 år idag. En inte allt för ringa ålder, om jag får säga det själv.

När jag var tonåring skulle jag ha placerat mig i kategorin "medelålders". Kanske skulle mitt tonåriga jag kalla mig själv för gubbstrutt.

I dag kan jag knappt se mig själv som vuxen – trots villa, bil och barn. I mitt huvud är jag fortfarande 20 år. En stundtals farlig vanföreställning som knappt leder till något gott.

Framför allt kan tankesättet vara farligt vid idrottande. Till exempel innebandymatcher. Inte bara för att en riskerar allvarliga fysiska skador (hej vridvåld mot knäleden!), utan även för farliga slag mot egot – när en inser hur dålig kondition en egentligen har.

En annan sak som åldersförnekandet kan resultera i är penibla situationer när en träffar riktiga ungdomar. Typ i högstadie- och gymnasieåldern.

Vid 32 års ålder kan en liksom inte längre hälsa på vem som helst med en brofist, high five eller liknande. I alla fall bör man undvika det för att inte framstå som "pappan som tror han är nere med kidzen".

Åh andra sidan är det fantastiskt skönt att vara vuxen. Trots den inledande harangen om hur man bör och inte bör uppföra sig kan jag (och du som läser det här med åldern inne) strunta i allt sådant.

För en av fördelarna med att bli vuxen är det att slippa bry sig om hur andra ska uppfatta ens person.

I dag kan jag klä mig hur jag vill och hänge mig åt valfri hobby, utan att först funder över hur mina kompisar och andra i min närhet kommer att uppfatta det.

Det är befriande att kunna åka ner en snabbis på stan med skitiga kläder, efter att ha påtat i trädgården en hel dag, utan att behöva oroas över vad det "coola gänget" ska tycka.

Jag vill inte backa bandet, egentligen. Men som det sagts många gånger före mig: Tänk om jag visste det jag vet i dag, när jag jag var tonåring.

Gud vad mycket tårar, ångest och frustration jag hade sluppit då.

Men det är lätt att vara efterklok. Och med vuxenlivet kommer helt andra typer av huvudbry.

Vad ska jag göra med mitt pensionssparande? Vilken typ av sommardäck ger bäst och säkrast väghållning? Är det mögel på vindskivan, eller är det bara lite lort?

Kontentan av detta kåseri? Ja, om budskapet ska sammanfattas i någon sorts moralkaka så bör det vara att ålder bara är en siffra, att självinsikt är ett bra verktyg i vardagen samt att det är lätt att vara efterklok – men desto svårare att möta framtiden lika självsäkert.