Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika: Hälsningar från en som försöker njuta av livet i maj

Oh, sköna maj.
Ingen månad går upp mot maj.
Det är månaden som exploderar rakt i synen på en, månaden som inte skäms för sig ett skvatt. Månaden som säger "här har ni, tjatnördar. Njut nurå, njut."

Kära maj, här är hälsningar från en som försöker. Det blir inte så bra.

Det är dags att se sanningen i vitögat, medborgare. Maj är spurtsträckan mot slutet och början, maj är månaden som slarvas bort på en massa ska-bara-grejer. När maj är över vet ingen vad som hände.

Då rusar hägg och syren förbi och så var det med det. Underbart är väldigt kort.

Nu är det såhär för min del, att jag har inget vanligt jobb längre som jag måste passa mig för varje morgon. Alltså kan jag öppna fönstret och berusa mig med dofter, dricka morgonkaffe på bron, hänga ut tvätten på förmiddagen, gå ut med hunden och plötsligt är det lunch. Jag hämtar hästen i hagen, plockar vitsippor, gräver i backen, svänger till återvinningen (min favvoplats) och planterar frön.

Amen, kan det bli bättre?

Nä, det kan det inte.

Men det kan bli värre. I maj månad sitter ingen stilla, knappt med en kall öl. Allt och alla är i ständig rörelse. Full fart in i kaklet.

Trots att en redan satt på nya sommardäck och bytt bränslepump kan det bli värre. (Bytt och bytt, ständigt dessa byten.) För folk (alla människor, även jag med mitt lyxliv) sitter inte stilla på sina rumpor.

Maj ska kvittas mot sommarmånaderna. Det man inte gör i maj får man igen sen.

En får sitta där på sin omålade, o-oljade altan och dväljas, hela sommaren.

Men det var en gång en liten flicka, sju år bara, vars kloka, vackra farmor blev väldigt sjuk i månaden maj. Det vill säga, farmor hade redan varit sjuk ett tag, men det var det ingen som visste. Inte ens hon själv. Nu galopperade sjukdomen iväg med henne och skrämde slag på alla.

Maj rusade förbi, sommaren kom och gick, farmor blev bara sjukare och till slut dog hon. Det var det värsta som kunde hända, det var förfärligt och sorgligt, alla grät mycket och länge.

Flickan som heter Dosan ritar fina teckningar. Hon saknar sin farmor och tänker på henne nästan hela tiden.

En dag i maj, en dag när Dosans mamma städar som sjutton – för här ska firas födelsedagar, i vår familj har vi en hel bråte födelsedagar i maj – hon fejar och står i så hon blir svettig, när hon ser en teckning bland tusen kläder och legopryttlar.

Det är en glad flicka på teckningen, en med rosor på kinden.

Längst upp på teckningen har flickan skrivit:

"Snela gud kan du ge den här till mäta från Doris hilding holm"

Mäta, så heter farmor nästan.

Stanna upp i maj, stanna tiden en stund.

Och snela gud, jag är glad att jag får fira en födelsedag till i maj.

Vänliga hälsningar från Dosans mormor.