Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika: Det är fortfarande business as usual

Artikel 4 av 5
30 år efter Tjernobylolyckan
Visa alla artiklar

Man brukar säga att i Sverige var det Gävletrakten som drabbades värst de där dystra dagarna i slutet av april 1986. Det regnade så mycket radioaktivitet från himlen att man trodde att det var reaktorn i Forsmark som hade en läcka.

Vilket sammanträffande att jag hade valt just den veckan för att campa i Gävletrakten! Ja, i själva verket handlade det väl inte så mycket om ett aktivt val, när försvarsmakten har en i sina klor har man inte så mycket att säga till om.

Vi var på övning vid Marma skjutfält och vältrade oss i kontaminerad mossa glatt omedvetna om kvalitén på det regnvatten som föll över oss. Vi gapade, svalde och drömde om helgpermis samtidigt som det skrevs miljöhistoria just där och då.

Vi hade inte tillgång till tv, radio eller tidningar under själva händelseförloppet och larmet från Forsmark gick oss helt förbi. När vi väl började höra rykten hade Sovjetunionen redan erkänt att det var i Tjernobyl som det hade gått åt skogen.

Men våra befäl... Jag kan sätta huvudet på att de var förbannat medvetna om vad som hände. Runt 600 arbetare vid Forsmark evakuerades omgående, men vi? Vi fortsatte med "business as usual".

Senare såg jag ett tv-inslag där ukrainsk räddningspersonal kördes direkt till sjukhus efter att ha jobbat ett pass vid reaktorn i Tjernobyl. Man behöver inte vara överdrivet konspiratoriskt lagd för att inse vem som hade fått sköta saneringen om härdsmältan faktiskt hade inträffat i Forsmark.

Grötrockarna som redan campade i området hade naturligtvis fått göra sin fosterländska plikt och då... Då hade jag sannolikt inte suttit här i dag.

Men vi hade tur. Vi var inte födda i Ukraina och gjorde inte vår militärtjänstgöring i krokarna av Tjernobyl. Fast skrattar högst som skrattar längst, vem vet var det händer nästa gång.

Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl kommer att vara något jag minns när det är dags att börja summera mitt liv. Det var en chock ungefär som när statsminister Olof Palme blev mördad.

Det var något som bara inte kunde hända. Visst, det hade redan hänt i Harrisburg, men då var det ju så osannolikt att det sannolikt inte kunde ha hänt (som Tage Danielsson så fyndigt skrev).

Förutom kontaminerad fick vi lära oss vad cesium var och vi lärde oss också begrepp som halveringstid och becquerel. Nu kunde man plötsligt inte längre sopa hotet från kärnkraften under mattan längre, eller?

För vad lärde vi oss av det hela, egentligen?

Fortfarande dunkar reaktorerna på. Det är "business as usual".