Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kritiken mot Olofsson tilltar

/

Det är kraftig kritik som i dag framförs i en debattartikel på Insänt-sidan i den här tidningen.
Undertecknare av artikeln är Magnus Andersson, avgående förbundsordförande för Centerpartiets ungdomsförbund, och Karin Ernlund, avgående förbundsordförande för Centerstudenter.
Den som kritiseras är partiledaren Maud Olofsson.

Annons

Det har gått ett tag sedan de första interna propåerna kom om att det nu var dags för Olofsson att lämna uppdraget som partiledare.

Inte för att Olofsson hade gjort ett dåligt jobb. Tvärtom. Utan för att den partiledare som ska leda Centerpartiet i valet 2014 borde få möjlighet att påverka den förnyelseprocess som partiet nu är i början av. Och det kommer inte att vara Maud Olofsson. Det är alla på det klara med.

Om Centerpartiet ska kunna återkomma med den kraft som partiet hade i valrörelsen 2006 behövs en förnyelse av såväl politiken som partiledningen. Anledningen till att inte fler har valt att stämma in i behovet av att genomföra partiledarskiftet redan till hösten beror på att man räknar med att det ändå kommer att ske på extrastämman hösten 2012.

Det är säkert en riktig analys. Men det är frågan om det är så klokt. För då missar man att ge den nya partiledaren en möjlighet att påverka förnyelseprocessen och partiet riskerar att tappa både tid och tempo. Något som ett parti som befinner sig i Centerpartiets situation inte har råd med.

Fast när man läser debattartikeln från Andersson och Ernlund blir situationen genast betydligt allvarligare. De skriver bland annat: ”Under den gångna mandatperioden har partiledningen i princip avstått från att kommunicera med våra förbund.”

Det är kraftfull kritik mot det interna arbetet som levereras. Fram tonar en bild av en internt frånvarande partiledare och en stor brist på – för att inte säga avsaknad av – intresse för de yngre centerpartisternas synpunkter och engagemang.

Eftersom både Andersson och Ernlund sitter med i partistyrelsen och ändå uppfattar situationen som sådan måste man fråga sig hur det egentligen förhåller sig inom Centerpartiet.

Att Maud Olofsson har varit duktig och framgångsrik som sitt partis främsta företrädare råder det ingen tvekan om. Bland annat visar Valu, den vallokalsundersökning som SVT gör tillsammans med SOM-institutet, att Olofssons betydelse för de som har valt Centerpartiet fortsätter att öka. En fjärdedel av centerväljarna angav att partiledaren var mycket betydelsefull för valet av parti 2010.

Bristen tycks alltså ligga i lagledarrollen. Att få alla delar av partiet att känna sig delaktiga. Att skapa ett öppet och tillåtande klimat. Att ge förtroende och delegera ansvar.

Här har vi också en stor förklaring till Centerpartiets avstannade förnyelse och den bristande kommunikationen av partiets politik. Vilket kraftigt bidrog till Centerpartiets dåliga valresultat, något som partiets interna valanalys också konstaterat.

Maud Olofssons lösning är att hon nu i mindre utsträckning ska vara statsråd, eftersom en del uppgifter skalats bort från hennes portfölj, och mer partiledare. Fast det är knappast problemet.

Fredrik Reinfeldt har haft minst lika mycket att göra under förra mandatperioden som Maud Olofsson, och ändå har Moderaterna fortsatt att utveckla såväl politik som kommunikation.

Det handlar alltså inte bara om hur mycket man har att göra. Utan på vilket sätt som man väljer att leda.

Mer läsning

Annons