Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kriminaliteten blev ett beroende

/
  • Magnus Brask levde som kriminell under många år. Vändpunkten kom när han åkte fast och fick ett längre fängelsestraff.

Det är den 11 september 2000. Magnus Brask sitter i en ny BMW som han fått i uppdrag att förstöra mot betalning. Han färdas i 200 kilometer i timmen på Södertäljevägen, rakt mot en bergvägg.

Han funderar en stund på om han ska köra rakt in i den och ta sitt liv. Men någonting hindrar honom. I stället eldar han upp bilen, blir tagen av polisen, lägger alla kort på bordet, får två och ett halvt års fängelse.

Och tar första steget bort från kriminaliteten.

Annons

Han beskriver det som ett beroende, kriminaliteten. Att gång på gång stjäla bilar, göra inbrott, slå sönder och klottra. Några droger förutom alkohol har han aldrig använt, brotten blev hans knark.

Han gjorde det för adrenalinkicken, och trots att det gått tio år sedan han valde att ta sig ur sin kriminella bana vågar han inte helt säkert säga att han aldrig någonsin kommer att återfalla i brott igen.

- Skulle jag börja tänka att jag aldrig kommer att återfalla så är jag snart där igen, säger Magnus Brask, som sedan fem år tillbaka bor i Söderhamn och just nu jobbar heltid på Samhall.

Han föddes 1972 i Stockholm. Både hans mamma och hans styvpappa var alkoholister. Han berättar att de satt på pubar och söp, och mer eller mindre struntade i sin son. Under några år från att han var tre förgrep sig styvpappan sexuellt på honom. Så här i efterhand är Magnus övertygad om att det var övergreppen som gjorde honom kriminell.

När han var sex år tyckte de sociala myndigheterna att det gått för långt. Mamman miste vårdnaden och Magnus hamnade på internat i Grythyttan. Han säger att åren där var bra, eller i alla fall bättre än hemma.

- Men eftersom allt var fel från början blev det fel för mig där också. Jag var hyperaktiv, aggressiv, och visste inte var allt kom ifrån.

1982 flyttade Magnus tillbaka till Stockholm. Hans pappa hade kommit hem från FN-tjänst och fått vårdnaden om honom. I 1,5 år hade Magnus för första gången en fungerande familjerelation, men trots detta började han ägna sig åt olagligheter.

- Det fungerade bra mellan mig och pappa, men jag körde mitt race, sket i skolan, klottrade ner tunnelbanor, slog sönder på stan, och började sno mina första bilar i 12-13-årsåldern.

När pappan fick cancer flyttades Magnus till nästa institution. Han kom till Älgeredskollektivet i Bergsjö. Han var där under några år och avslutade gymnasiet. Han lade av med kriminaliteten under den perioden, men den återkom när gymnasiet var slut och rutinerna försvann. Så han flyttade tillbaka till Stockholm.

- Jag hade ingen bostad där, så jag hamnade hos soc och fick bo på ett inackorderingshem. Där var alla mer eller mindre kriminella, alkoholister eller missbrukare. Eftersom jag snott bilar förr började jag med det igen och märkte att det rullade in pengar.

Från tio på kvällarna till sex på morgnarna jobbade Magnus med att stjäla bilar som sedan såldes vidare. Det höll i ungefär sex månader, sedan satt han anhållen första gången. Men det var långt ifrån den sista.

Magnus Brask berättar att kicken av att göra brott var för stor för att han skulle klara av att ta sig ur det. Inbrotten blev mer avancerade, bland annat bröt han sig in på polis- och brandstationer. Och gång på gång satt han häktad och anhållen.

- Det gick 3-6 månader så var jag anhållen igen, det rullade på.

Vägen ur återfallskriminaliteten började i september år 2000 på en pub i Stockholm. Han fick ett erbjudande om att förstöra en BMW så att ägaren kunde få ut försäkringspengar på den. För besväret skulle han få 20 000 kronor.

- Full som jag var satte jag mig i bilen och körde iväg. Jag satt i 200 knyck på Södertäljevägen och såg en bergvägg. Tanken på att ta livet av mig hade funnits många gånger, så jag tänkte köra in i väggen. Men någonting hindrade mig från att göra det.

Istället brände Magnus bilen. Två personer såg detta och efter några timmar togs han av polisen. I förhören lade han alla kort på bordet - han ville ha hjälp att ta sig ur det som han beskriver som sitt beroende.

Straffet, 2,5 år i fängelse, avtjänade han först på Norrtäljes anstalt, på motivationsavdelningen, sedan var han under ett år på Korpberget i Kramfors där han fick genomgå en tolvstegsbehandling. När han avtjänat straffet sökte han sig till KRIS i Sundsvall och var där ett tag innan han flyttade till Hudiksvall och så småningom till Söderhamn.

- Det föll sig naturligt att det blev Hälsingland. Jag har ju bott här förr när jag var i Bergsjö. Och jag trivs, det är lugnt här.

Magnus har i dag ingen som helst kontakt med de han umgicks med under sina kriminella år, och är heller aldrig i Stockholm längre. Han trivs med livet i Hälsingland.

- Jag är nöjd. Det blir bättre hela tiden.

Annons