Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krama din tonåring!

Femton ungdomar mellan 15 och 21 år är misstänkta för narkotikabrott i Hudiksvall.
Under julhelgen fick Bollnäs sjukvård behandla nio unga människor som överdoserat GHB.

Annons

Och för några veckor sedan blev en 25-åring medvetslös av samma drog, i Söderhamn.

Förfärande nyheter som sätter fart på alla inblandade myndigheter. Så sent som i måndags kväll mobiliserade Bollnäs Kyrka under parollen "Det räcker nu!".Ett lovvärt initiativ. Men det räcker inte.

I Hudiksvall handlar det om företrädesvis cannabis, i Södra Hälsingland om GHB. Droger som droger skulle man kunna säga, nämligen om man formulerar frågan: Varför knarkar ni?

Och det bör göras, annars får polis och socialtjänst enbart den otacksamma uppgiften att agera akuthjälp.

Däremot går det inte att jämföra drogerna när det gäller farligheten.

Föreställ dig att du har en 18-åring framför dig som med berått mod häller i sig en, kanske två kapsyler lösningsmedel. För att bli lite glad, upprymd, nästan euforisk.

Det låter helt vansinnigt. Eller för att dra till med ett lika lågmält konstaterande som Christian Ståhlberg 24 år, som talade ut om det drogmissbruk han lämnat: "Det kan ju aldrig vara bra att hälla i sig något som man kan sanera klotter med."

GHB upptäcktes första gången på 1990-talet i Göteborg och tydligen är det någon krake till kroppsbyggare vi har "att tacka" för att det senare blev ett utbrett missbruk, i företrädesvis mindre städer. År 2000 blev GHB förbjudet. Sedan dess har flera tillslag gjorts och användningsområdena för de uppfinningsrika kriminella har utvecklats.

För några år sedan kallades GHB för våldtäktsdrogen: förövaren hällde GHB i unga kvinnors drinkar. Kvinnorna blev lättillgängliga och visste dessutom inte var de varit, än mindre varit med om, efter några timmar. Medicinska undersökningar talade sitt tydliga språk.

Ska vi prata kvällstidningssvenska skulle vi kunna kalla GHB för dödsdrogen. För det är just det som skiljer GHB från andra droger – en kapsyl för mycket och du är död. Lika farligt som heroin med andra ord.

Att som polisen hävda att det endast är de tiotal kända fall, som använder GHB i Södra Hälsingland, är nog att vara naiv. Varför skulle alla missbrukare ta överdoser? Och låt säga att det förhåller sig på det sättet – varför är de beredda att gör något så infernaliskt farligt så de riskerar att dö på kuppen?

För att få känna sig lite glada. Rentav lyckliga.

Information i skolor är naturligtvis utomordentligt. Nya ungdomskullar poppar upp hela tiden och behöver få alla förmaningar och skräckexempel som går att uppbringa när det gäller narkotikamissbruk.

Men om man tittar i en nyutkommen bok, av 19-åriga Frida Jönsson, så är nog tonåringar precis de paradoxer de alltid varit. Hon har skrivit "På tröskeln" för att hon är så trött på alla medelålders författare som hävdar att de förstår den yngre generationen. Hon vill berätta att en tonårings liv idag skiljer sig väsentligt från 1960-talets.

Samtidigt är Frida Jönssons råd till alla föräldrar som vill rädda ungdomarna från ätstörningar, utanförskap, drogmissbruk, arbetslöshet, ja allmän vilsenhet: "ta hand om era tonåringar, krama dem ofta och säg att de är bäst i världen". Lika relevant nu som då.

Föräldrarollen diskuteras sällan när vi pratar om olyckliga ungdomar. Ingen socialtjänst, ingen polismyndighet, ingen lärarkår kan rädda en hel generation. Föräldrarna måste våga och orka lägga sig i, dyka upp på fester, inte vara frånvarande eller tro att de inte är önskvärda.

För Frida Jönsson må vara ung men hon är väldigt klok.

– Har man skaffat barn har man plikter. De kan inte bara fortsätta med sina vanliga liv. De ska hämta tonåringen som varit ute på kvällen.

Det kan vara en bra början.

Mer läsning

Annons