Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kräftgången i norr fortsätter

Motgångarna när det gäller förlorade arbetstillfällen i Hudiksvalls kommun och i länet Gävleborg hopar sig i accelererande tempo.

Annons

Nyss var det nedläggning av Ericsson fabriken i Hudiksvall. Bland de större i länet följer därefter Sandvikkoncernen som flyttade sitt huvudkontor till Stockholm och omedelbart därefter meddelar att 150 anställda förlorar sina jobb i vårt län.

Knappt hann min kritiska insändare (27/1) gällande statliga SJ:s nedläggning av drygt 160 arbetstillfällen ute i landet tryckas så meddelas att polisens administration i länet ska samordnas till Uppsala. Och nu senast kommer nedläggningen av de sista resterna av Hudiksvalls stolta flaggskepp HIAB.

Ovan nämnda är bara ett axplock från de sista månadernas tidningsrubriker, samma beslut och samma destruktiva följd har vi norrlänningar plågats av i många, många årtionden.

Vad händer då i de politiska leden och vad gör de? Jo, de tigger pengar av staten! Vi behöver ett södra Norrlands-paket snarast, skriver Region Gävleborg. Staten, media och vår huvudstadsbefolkning blir säkert väldigt glada när vi utpekar oss själva som inkompetenta och oförmögna att försörja oss själva.

Varför tigger vi pengar av staten? Det är ju staten som bestjäl Gävleborg och alla andra Norrlandslän genom att frånta oss alla rimliga återinvesteringar av våra egna genererade statliga skattepengar.

Det är avsiktlig utarmning, till hinder för industrin, som norrlänen utsätts för när regeringen i fem–sex årtionden i följd anslår proportionellt 90/10 mellan Stockholm och Norrland. I siffror räknat, 100 miljarder kronor till Stockholms statliga vägar årtiondet 2011–2021. Tillsammans tilldelades de fem Norrlandslänen knappt tio miljarder kronor under samma period. Gävleborg län tilldelades inte ens en miljard, utan bara 837 miljoner fram till 2021.

Visste ni att statens kostnader för kontor och ägda fastigheter, i huvudsak Stockholms innerstad, är 22 miljarder varje år. Det är mera pengar än vad de fem Norrlandslänen beviljats till sina vägar och Järnvägar under en 20-årsperiod.

Inte bara folket tvingas fly från Norrlandslänen på grund av statens ekonomiskt och koloniala förtryck. Industrier dess ägare och all kompetens centraliserar sig själva till Storstockholm, för där gödslar staten med stora pengar. Översysselsättning i vår huvudstad med statens pengar är ett Klondike där kapitalet skär guld med pennkniv. Baksidan på myntet är att ett helt rike dör under bördan av att försörja vår huvudstad, samt avfolkas för att leverera kompetent folk till alla statliga verk och ämbeten.

Sören Molander

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel