Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konventionerna vräks omkull

/
  • Två kvinnor i dragkamp om ett barn i Folkteaterns föreställning den Kaukasiska kritcirkeln.

Folkteatern i Gävleborg hade premiär på Brechts Den kaukasiska kritcirkeln i Bergsjöparken i lördags. Det var en Brecht för vår tid, en vild, galen, och fruktansvärt rolig föreställning. Dessutom experimentell och avantgardistisk, ingen dammig tittskåpsteater här.

Annons

Teaterns traditionella konventioner vräks omkull med kraft. I stället uppstår en scenkonst som formmässigt är i nivå med den samtida konsten. Innehållet är ännu skarpare.

Föreställningen är gravt samhällskritisk. Brecht ville att teatern skulle gestalta verkligheten och få åskådaren att vilja förändra den. Den här föreställningen visar upp den värld vi tar del av i nyhetsmedia, med grymma diktatorer, soldater, strider och människor på flykt. Det går också att känna igen klassorättvisor och överhetsfasoner som förekommer i vårt eget land. Om publiken går ut från föreställningen och vill förändra världen, eller om de bara blir omtumlade är svårt att veta, men möjligheten finns att folk som sett det här upphäver ett muntert gapskratt, minns Grusche (Anna Andersson) eller domaren Azdak (Mats Jäderlund), och sätter ner foten nästa gång de ställs inför en orättvisa eller ett övergrepp.

Eller varför inte guvernörens hustru, hon som glömmer sitt barn när hon flyr från palatset. Klänningarna är viktigare. Arabella Lyons gör här en noggrann studie i kvinnligt överklassbeteende.

Mest förvånande är kanske att en länsteater ger sig in på att vara så politiskt radikal. Regissören Pontus Stenshäll är inlånad från moment:teater i Gubbängen, en fri grupp känd för politisk radikalitet och vilda klassikertolkningar.

Här handlar det om Grusche, tjänsteflickan som flyr med guvernörens kvarglömda barn. När kriget är slut och den biologiska modern kräver barnet tillbaka vill Grusche inte släppa det och det blir vårdnadstvist. Domaren Azdak ställer barnet i en kritcirkel, här förtjänstfullt upptejpad av åklagaren (Martin Pareto), och säger åt kvinnorna att ta tag i varsin hand på barnet och dra.

Med en scenografi bygd av plastdunkar i ett uppblåsbart tält, knallpulverskott i gevären, masker, en levande skådespelare i stället för en docka som barnet, uttrycksfull sång och musik och ett starkt ensemblespel är det här en föreställning som ingen bör missa. Rolig är den också, det var längesedan jag skrattade så mycket på en teater.

Föreställningarna ges i Ljusdal onsdag 12.9, Delsbo 14.9, Hudiksvall 15.9, Bollnäs 19 + 20.9, Söderhamn 22.9 och i Viksjöfors 25 + 26.9.

Mer läsning

Annons