Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Konst om kronisk smärta

Vad känner vi när vi har ont? Konstnären Johanna Willenfelt, Göteborg, utforskar smärtan i två verk på Hållplats Konst i entrén till Landstingets ledningskontor i Gävle.

Annons

I kvarteret bakom Länsmuseet i Gävle ligger Landstinget Gävleborgs ledningskontor i ett grått, pampigt hus. Alldeles i entrén finns Hållplats Konst, dit Länskultur Gävleborg under många år har lånat in samtidskonst av konstnärer från hela Norden.

På senare tid har detta sett ut att mattats av, men nu har man tagit nya tag. Från 1 september finns två verk av Johanna Willenfelt: ljudbandet Paradigm från 2010 och de tvådelade Documenting Bodies: Epikris, också det från 2010.

Det verket är handtextat på två stora pappersrullar hängande i hållare tre meter upp vid taket.

Jag träffar Johanna Willenfelt när hon håller på att installera sina verk.

- Det är britspapper jag arbetat med, förklarar hon.

Då känner jag igen bredden på papperet, och rullen som brukar sitta i änden på undersökningsbritsen.

En obehagskänsla infinner sig omedelbart.

Johanna Willenfelt berättar att hon arbetat med smärta och smärtbegrepp generellt under en tid. Smärta är som bekant både svårbeskrivligt och personligt.

Eftersom jag själv har smärtproblem blir jag naturligtvis extra intresserad av hur hon bearbetat detta konstnärligt.

- Det är en hybridtext av dels mina egna journaler, forskningsrapporter och mer än 70 år gamla patientjournaler från Sahlgrenska sjukhusets arkiv, berättar hon.

Johanna Willenfelt, som blir 35 nästa år, har själv en smärtproblematik. Hon tycker det är speciellt att få hänga sina arbeten i entrén till ett ledningskontor för landstinget, och hoppas att både politiker och tjänstemän med makt över vården ska ta del av dem.

Själv upplever jag verket både som litteratur och bildkonst som berör på flera plan. Genom hennes skildringar av de egna upplevelserna som patient. Men också det historiska perspektiv hon ger i texten genom att blanda utdrag ur gamla journalerna med glassiga fraser från en friskispraktik av i dag.

De handskrivna långa texterna på britspapperet ger också en rent fysisk förnimmelse av patientens utsatthet.

En annan del av verket, Paradigm, är ett ljudband man kan lyssna på. Där beskriver två röster olika människors upplevelser av kronisk värk.

Verken finns kvar i entrén till 29 januari 2012.