Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Komedi med Norénstuk

/

Teatern i Mellanfjärden fortsätter på den inslagna vägen med komedier av det lättare slaget. Att spela komedi är också enda sättet att få ekonomisk bärkraft på en teater som i stort sett saknar offentlig finansiering. Detta sedan filmen och televisionen under 1900-talet konkurrerade ut de privatfinansierade teatrarnas möjligheter att spela tyngre dramatik.

Annons

Teatern i Mellanfjärden fortsätter på den inslagna vägen med komedier av det lättare slaget. Att spela komedi är också enda sättet att få ekonomisk bärkraft på en teater som i stort sett saknar offentlig finansiering. Detta sedan filmen och televisionen under 1900-talet konkurrerade ut de privatfinansierade teatrarnas möjligheter att spela tyngre dramatik.

I år har pjäsletaren, översättaren och regissören Johan Svangren hittat Mina damer och Herman av den brittiska författaren Charlotte Jones. Hennes dramatik har aldrig tidigare spelats i Sverige så fredagens premiär i Mellanfjärden var även svensk urpremiär.

Mina damer och Herman är en tragikomisk historia som utspelar sig i ett vardagsrum där den ena mer bisarra figuren än den andra raskt gör entré.

Den nertonade vardagsrumsscenografin fräschas upp av bilden av en lantlig idyll typ Gnarp, projicerad i ett fönster i fonden. Genom fönstret syns en flicka som skriver något på rutan. Det är dottern i huset, Britt-Marie (Tove Edfeldt). Hon lider av någon form av handikapp, ADHD eller liknande, samt sörjer sin döda syster Louise. Ändå busar hon glatt med den maniska och religiösa städerskan Märta (Tintin Anderzon). Märta har även bacillskräck, eller är det Tourettes syndrom, hon har nog flera diagnoser.

Nästa rollkaraktär som dyker upp är flickans mamma Sofie, spelad av Petra Nielsen. Sofie jobbar i sexbranschen med inriktning på sado-masochism. Hon fyller 50 just i dag och börjar bli less på jobbet, vill lägga av.

Hennes kund transvestiten Herman (Torbjörn Harr) uppenbarar sig och publiken bjuds på en snaskig scen med läder, piskning och man i kvinnokläder. Men det visar sig att Sofie och Herman är gamla polare. Herman ordnar en födelsedagsfest för Sofie med hemlig gäst.

Då kommer den döda systern Louise (Anna Littorin) hem och berättar att hon rymde hemifrån när hon upptäckte vad hennes mamma jobbade med.

Som ännu en joker i leken dyker Olle Sarri upp. Med guttural sång spelar han en godhjärtad men misslyckad Elvis-imitatör. Det är rörande.

Mellan dessa rätt endimensionellt tecknade karaktärer utspelar sig uppgörelser och konfrontationer av närmast tragiska mått, som i den värsta Lars Norén-pjäs, men nu med komisk knorr och lyckligt slut. Rollkaraktärerna blir vänner, ett par får till och med ihop det.

Behållningen i föreställningen är de genomgående skickliga skådespelarnas förmåga att koka soppa på en spik. Tintin Anderzon ger med sin varma scennärvaro föreställningen en resonansbotten som hindrar den från att flyta ut i tomma intet.

Frågan om vad de medverkande får ut rent konstnärligt av att spela pjäsen hänger i luften men svaret kan vara miljön vid fiskeläget, havet, sommaren, möten mellan människor och glädjen i att skapa några timmars sommarlätt underhållning.

 

Karin Kämsby

Annons