Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Knattehockeyn säkrar HHC återväxt

Återväxten i Hudiksvalls Hockeyklubb ser i nuläget ut att vara rätt så god. På ishallen i Hudiksvall samlas varje helg en uppsjö av glada knattespelare i åldrarna fyra och uppåt för spel i landslagets gulblåa tröjor. HHC:s Björnliga har förvandlats till Tre kronors hockeyskola, ett nationellt koncept skapat av svenska Ishockeyförbundet för barn upp till tio.

Annons

I stora drag räknar man med att ungefär 5000 blivande lirare far runt i landslagets glada tröjor på rinkar från norr till söder. Av dessa är drygt fyrtio stycken spelare i HHC:s två yngsta lag.
För killar och tjejer födda 03/04 ansvarar Fredrik Müller och Micke Tedfeldt, och för de lite äldre barnen födda 01/02 basar Tobbe Klaar och Peter Järvinder.
Hockeyskolan är ett kvalitetssäkrat rekryteringsprojekt som Hockeyförbundet genomför med hjälp av Idrottslyftet för barn- och ungdom i samarbete med Folksam och Jofa. Tanken är att alla ledare som ska ha hand om de yngsta åldersgrupperna får en adekvat utbildning, samt har tillgång till ett utbildningsmaterial som är lika för alla deltagande klubbar i Sverige.
– Det är ett bra koncept, menar Fredrik Müller. Genom att vi håller på med så små barn är det jätteviktigt att vi redan från början får veta att vi lär ut på rätt sätt och de kunskaperna får vi genom det här projektet.


Han berättar att man lägger störst fokus på att barnen ska ha kul på isen, samt att de får lära sig att vara en bra kompis. Det är även viktigt att de lär sig att lyssna, vilket kanske inte alltid är så lätt.
– I dag försöker vi att inte att knuffas på isen. Gör man det får man gå av, säger Fredrik och ser allvarligt på sina små adepter.
En del tjuvnyp har tydligen förekommit på någon av de tidigare träningarna och sådant tolereras inte.
Ett antal gallerförsedda huvuden tittar koncentrerat på honom samtidigt som ivern över att få komma ut på isen lyser igenom.
Man förundras över hur ungar på dryga metern orkar bära upp så mycket utrustning som de faktiskt gör. Men skydden är ett måste då det handlar om hård is, vassa skridskor och ibland lite okontrollerade klubbslag. Munderingen är dock inget som verkar bekymra Fredriks små ”michellingubbar”, snabbt åker de ut på isen efter genomgången för dagens timslånga träning.


För Leon Sundlöf sex år är det andra träningen:
– Både min bror och farbror spelar hockey så en dag kände även jag att jag ville börja. Jag tycker det är roligast med ”buttövningen” och svårast är nog att träffa mål.
Jämngamla Hampus Tedfeldt som är inne på sin tredje säsong har emellertid en helt annan favorit:
– Roligaste är att åka köttbulle.
Det är en balansövning där barnen får krypa ihop och i sittande ställning glida över isen.
Sofia Ljung 5 år är enda tjejen för dagen, något som inte verkar bekymra henne nämnvärt. I vanliga fall brukar de åtminstone vara två.
– Jag tycker nästan allt är kul. Fast mest att göra mål såklart.
Efter en kvarts idogt tränade med och utan klubba åker ett par killar till avbytarbåset för att dricka.
– Man blir assvettig förstår du, men jag tänker då inte tala om för dig vad jag heter. Killen flinar och skrinnar snabbt ut på isen så fort kameran kommer upp.


Dagens träning avslutas med match. Passningsspel är nog lite av överkurs för de minsta. Alla på pucken är en mer passande beskrivning av matchbilden.
– Sådant kommer senare. Det viktiga är att de få leka och ha kul, känna på liksom, menar Fredrik Müller.
Några minuter senare väntar duschen för ett antal svettiga framtidslöften för HHC och nästa helg väntar en ny träning.
Tobbe Klaars och Peter Järvinders adepter har hållit på ett antal säsonger längre än Fredriks gäng. Vanligtvis tränar de två gånger per vecka. Killarna och tjejerna känner varandra mer och är av naturliga skäl lite mer sammansvetsade. Stämningen är god och uppsluppen även om det ligger ett uns av spänd förväntan i omklädningsrummet på Hällåsens ishall. Dagen bjuder nämligen på två matcher och för motståndet står Söderhamn. Bilkaravanen med föräldrar, tränare och spelare lämnade Hudik strax efter nio.
– Käka lite matsäck innan ni byter om. Vi har god tid på oss, manar Peter Järvinder och ser ut över skaran.
– Åh, det är så svårt att äta innan match. Magen säger ifrån liksom, hojtar en liten kille på sju år och skruvar oroligt på sig. Matchnerverna har onekligen kommit på besök.

Det är dock inte första gången laget spelar match. Dagens drabbning har föregåtts av motstånd från både Järvsö, Sundsvall och Gnarp bara för att nämna några. Resultaten har varierat allt från storvinster till mera jämna matchbilder och några enstaka förluster.
Även för Peters och Tobbes gäng är grundmottot att man under lekfulla former ska få möjlighet att lära sig ishockeyns grunder såsom skridskoåkning, klubbteknik och känsla för spelet. Och alla som vill vara med och spela match får möjlighet till det flera gånger per säsong.
– En annan viktigt sak är att sprida god stämning i laget. Därför är det betydelsefullt att sätta upp riktlinjer för hur man bör uppföra sig i en grupp. Eventuella problem måste man ta tag i omgående, menar Peter Järvinder som även han fått tagit del av den rikstäckande utbildningen genom svenska Ishockey förbundet, ett upplägg som han är positiv till.
– Vi får veta vad vi bör lära ut till barnen och utbildningsmaterialet är lätt att ta till sig. Dessutom får alla föräldrar en broschyr om vad de bör tänka på bland annat beträffande utrustning och så.


Ryktet om att hockeyn skulle vara en överdrivet dyr sport vill man heller inte hålla med om från tränarhåll. Dels finns det utrustning att låna genom klubben, sedan går det att köpa begagnat eller få tag i mycket prisvärda startalternativ.
– Och det är absolut inte för sent att börja. Är det någon kille eller tjej som är sugen på hockey är det bara att komma ner på någon av våra träningar, menar Peter Järvinder
Fikapausen går mot sitt slut och snart står 01:orna och 02:orna redo för tekning på isen. Laget är uppdelat i två grupper liksom motståndarna Söderhamn. Man möts parallellt i så kallat zonspel där planen delas av, en matchform som är tämligen vanlig för de mindre spelarna.
Att utvecklingen går framåt i ett rasande tempo i så unga år är tydlig. Såväl skridskoåkning som teknik och speluppfattning är en helt annan än för de yngsta. Passningsspelet står väl kanske inte högst på dagordningen även om en det förekommer en hel del läckra kombinationer. Att självförtroendet också är på topp hos flera av lirarna, visar sig i mängder av härliga soloprestationer där pucken verkar leka sig fram mellan klubbladet.
– Jag gjorde säkert tio mål idag, säger sjuåriga Mattias Sjödin en av namnen bakom flera av dagens dribblingar och nätande.


Hans stora mål är att bli lika bra som storebrorsan som även han är spelar i HHC.
Två matcher senare och lika många storvinster byter ett svettigt lag om. Stämningen är på topp och segrarna hurras gemensamt. Nästa helg väntar ytterligare ett par bortamatcher då med destination Bollnäs.
Innan säsongen avslutas i mars/april någon gång återstår dock en mycket prestigeladdad match, nämligen den mot hockeymammorna. Där är inget på skoj åtminstone inte om man lyssnar av attityden bland spelarna:
– Vilken annan match som helst kan jag förlora, men inte den då bryter jag ihop, säger en sjöblöt sjuåring och skyndar in i duschen.
– Menar du, säger en annan och ilar efter.