Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Klokt eller dumdristigt?

/

Klokt eller dumdristigt? Det beror helt och hållet på hur det förhåller sig med sanningen. Och om en eventuell osanning går att föra i bevis.
Frågeställningen kommer sig av den intervju som Tidningarnas Telegrambyrå, TT, i måndags gjorde med Carl XVI Gustaf.

Annons

Kungen förnekar i den intervjun i princip allt det komprometterande som olika personer har antingen påstått eller antytt att han skulle ha gjort eller på annat sätt varit inblandad i. Den slutsatsen måste man dra även om svaren inte alltid var fullt så tydliga som man skulle önska.

Dessutom framgår det av intervjun att kungens uttalande från i höstas om att ”vända blad” och gå vidare inte ska uppfattas som ett stilla erkännande om det som lagts honom till last.

Utan tvärtom att skriverierna i tidningarna inte var mycket att bry sig om eftersom det var felaktigt och därför bättre att inte bry sig mer om det utan bara gå vidare.

Man kan således konstatera att tydlighet inte är kungens starka sida, men däremot borde kanske den så kallade ”mediestorm” som nu har pågått kring kungen bedarra.

Om det inte är så att det som har påståtts – och som kungen nu har förnekat att vara en del av eller ha kännedom om – kan föras i bevis. Då blir situationen en helt annan. Minst sagt.

För skulle det visa sig att kungen for med osanning i intervjun med TT så är det betydligt allvarligare än påståenden om besök på strippklubbar och andra moraliskt tveksamma ageranden.

Men fram till det att någon eventuellt kan lägga fram trovärdiga bevis på motsatsen så får man förutsätta att kungen talar sanning i måndagens TT-intervju.

Alla är emellertid inte av denna uppfattning. Exempelvis anser författarna till boken "Den motvillige monarken" – som när den gavs ut i fjol innebar starten för hela den här diskussionen – att kungen ljuger. Och det är kanske inte så konstigt att de ha den uppfattningen, men om de ska uttrycka sig så offentligt borde de lägga fram mer än sin egen bok som stöd för detta påstående. Mot kungens dementier räcker inte deras anonyma källor.

Ännu mer uppseendeväckande är att Thomas Sjögren, som är en av bokens tre författare, som en kommentar till TT-intervjun uttryckte att han är ”illa berörd över att vi har en monark som inte lärt sig att ljuga med trovärdighet”. Menar Sjögren att det är bättre att ljuga trovärdigt än att tala sanning? Eller vad vill han egentligen ha sagt med en sådan kommentar?

Trovärdigheten för Sjögren och hans bok stärktes inte precis av uttalandet.

Vems trovärdighet som håller med tiden och därmed också svaret på den ursprungliga frågan kommer sannolikt att visa sig framöver.

Mer läsning

Annons