Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Keramik och fåglar

I Bollnäs konsthall öppnar på lördag 3 maj en utställning med verk av Frank Larsen och Anita Swahn, två lokala konsthantverkare som gjort sig namn långt utanför Bollnäs. Han kallar sig krukmakare, och hon arbetar med textil och bildkonst.

Annons

Frank Larsens vaser, urnor och kannor i vedbränt stengods tycks mig mycket mer än krukor, även om de har klassiska former som utgångspunkt – som i de två urnorna i konsthallens entrégalleri. Urnornas yta är blå som sommarnatten, som också rymmer blommor som blir svarta i det svaga himmelsljuset. I andra urnor är mönstren vildare i starka, flytande rörelser.

Man kan kalla Frank Larsens keramik infångare av ljus och former. Mönster och färger tätnar som till en sammanfattning eller ett klargörande. De klassiska formerna kan bära både det stilla och det dramatiska, men det är svårt att avgöra om ytan speglar en yttre eller en inre värld. Jag anar en svårfångad kärna i dessa föremål, en mening utöver det vackra och ändamålsenliga. Kanske handlar kärnan om keramiken själv och dess grund i en tid då världen ansågs bestå av fyra element: jord, eld, luft och vatten – element som duger bra till vaser, krukor och urnor.

Frank Larsens keramik söker olika former, men jag anar en förkärlek för det högsträckta. Men han prövar också det fyrkantiga. Det känns inte lika självklart, men den breda rektangulära flaskan står stadigt och blir också en dubbel målarduk att vända på när man vill byta bild. Där finns också ägg och frukter som fått en blank yta genom den ålderdomliga metoden terra sigillata. Det är ingen glasyr, utan en finkornig lera som läggs utanpå godset innan det bränns och som ger en vacker yta, säkert skön att ta på.

Anita Swahn visar stora och små stiliserade fågelkroppar i textilrya. Som tät fågelskrud brer sig lätta och luftiga bomullsflikar över de stränga formerna. Färgerna är finstämda och ger verken dess karaktär. Där finns mindre fåglar från både regnskogen och Sapmi, men också fåglar som bär längtan eller ett hjärta instucket i skruden.

De stora textila verken som Skadeskjuten – där en röd strimma berättar om vad som hänt – eller Gul sångare, som tycks bre ut sina toner över världen, uttrycker starka känslor. Även i sina mycket precisa sidenmålningar med broderi är det känslan som Anita Swahn siktar på och vill gestalta. I Sårbarhet, löper en röd vertikal i det större svarta. Just så kan sårbarheten kännas, som ett ömtåligt stråk i ett inre som för yttervärlden tycks slutet och entydigt.