Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Katarina O’Nils: Som litet land tjänar vi på rätt sorts samarbeten

Men trots att pusselbitarna passar verkar ingen vilja sätta ihop dem.

Annons

I måndags var sista dagen att lämna in årets deklaration. För de flesta är processen enkel och kan godkännas genom ett knapptryck i mobilen. Även om deklarationen må vara lätt att genomföra fungerar den ändå som en påminnelse om våra inkomster och utgifter.

En stor utgift för Sverige är landets säkerhet. Försvaret är ständigt aktuellt, men glöms ofta bort när det inte är kris i närområdet. I och med valåret och Rysslands angrepp på Ukraina är diskussionen emellertid uppe och andelen som vill krympa det svenska försvaret minskar.

I en ny mätning som Ipsos gjort för Dagens Nyheter ser vi att 45 procent av svenskarna vill öka resurserna till försvaret. 36 procent anser att de bör behållas på dagens nivå. Endast en tiondel av svenskarna vill göra neddragningar.

Även om det främst ska finnas som en garanti, en trygghetsförsäkring om man så vill, för hela landets säkerhet har försvarsfrågan länge varit en vattendelare i svensk politik.

Traditionellt sett har sympatisörer inom Vänsterpartiet och Miljöpartiet velat dra ned på försvarsanslaget. Men den aktuella undersökningen visar att även bland V och MP är nu en majoritet för ett bibehållande eller till och med en ökning av resurserna. Rysslands angrepp på Ukraina och de ryska förberedelserna för att dela landet skakar hela världen. Men ska det krävas ett så allvarligt läge för att vi ska inse att en sådan försäkring kan vara bra att ha?

Sveriges flygvapen, Finlands artilleri, Norges flotta och Danmarks expeditionsstyrka beröms av The Economist-redaktören Edward Lucas i skriften Försvara Östersjön – Sveriges roll i Natosamarbetet (Frivärld 2013). Tillsammans, skriver han, skulle dessa fyra nordiska länder kunna vara en försvarsmässig tungviktare i Europa. Men trots att pusselbitarna passar verkar ingen vilja sätta ihop dem.

Sverige försöker fortsatt vara så kallat neutralt, men vill samtidigt ha god kontakt med Nato – fastän möjligheten att bli skyddad är väldigt liten om man inte är medlem. Och varför skulle egentligen länder få del av kakan utan att själva bidra?

Det är bra att försvarsfrågan börjar upplevas att angå fler och inte längre är samma stridsfråga i de politiska rummen. Det bör vi ta vara på genom att låta Sverige se över sin försäkring och på allvar diskutera en förlängning av den till ett Natomedlemskap.

Som litet land tjänar vi på rätt sorts samarbeten. Försvaret och försvarssamarbeten innebär förvisso större utgifter, men är också sådana som kan motiveras i vår deklaration.