Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Karl-Arne Westerberg

Karl-Arne KA Westerberg somnade in i mitten av förra veckan. Halvvägs i sitt 85:e levnadsår steg han av planen för gott. Vi är många som vill dela sorgen och saknaden som nu drabbat hustrun Gunnel och deras stora familj.

Annons

I november 1969 kom KA till Hälsingland och Hassela. 40 år fyllda hade den tidigare kaptenen, internatföreståndaren och fyrabarnsfadern bestämt sig för att göra ett radikalt miljöombyte.

På skolan utanför Stockholm där han arbetade kom KA i kontakt med ungdomar som var på väg att fastna i allvarliga sociala problem.  För att ge dem bättre chanser att ta chansen till ett värdigt liv utan missbruk och misär packade familjen och några fosterbarn ihop sig i en liten buss och for upp till den inköpta gården Franshammar i Hassela. Resten är ett stycke modern nutidshistoria.

Hasselakollektivet blev snabbt ett begrepp i stora delar av Sverige.  Kollektivet var populärt och kontroversiellt. KA ledde verksamheten med växande auktoritet och med en fascinerande social begåvning.

Hasselakollektivet var mitt eget livs universitet.  Mina år som medarbetare i Hassela och min långa vänskap med KA har gett mig insikter och kunskaper om pedagogik, konflikter och politik som det inte går att läsa sig till.

Tiden i Hassela blev en vändpunkt för många av alla de ungdomar som vistats där under åren. KA ägnade mycket tid och kraft åt Hasselakollektivet och åt ungdomarnas utveckling. Men det var politiken och de breda samhällsfrågorna som han brann mest för.

I boken 54 bilder av Hasselapedagogiken som KA gav ut 2003 skrev han: Faktum är att vi skulle kunna tapetsera Sverige med vårdinrättningar och ungdomskollektiv utan att nämnvärt påverka missbruksutvecklingen i samhället.

Han återkom alltid till detta tema i samtal och debatter. Lättillgängliga droger, ungdomsarbetslöshet, sviktande vuxenansvar, utslagning ur grundskolan; det var där man skulle sätta in stötarna om man verkligen ville ge ungdomar i stor skala goda möjligheter till bra, samhällstillvända och hyggliga liv.

KA var ingen vän av trångsynthet och moralism. Sådant hade han fått mer än nog av under sin uppväxt i Umeås slitna arbetarkvarter under 1930-talet. Avstår du från missbruk, kriminalitet och våld så finns det minst hundratusen olika sätt att leva ett bra liv på, sa KA ofta till ungdomar som upplevde att den framtidsväg som Hassela bjöd var alltför smal och grå.

Nu har KA gått färdigt på sin egen livsväg. Mitt i saknaden gläds jag över alla fantastiska minnen som han lämnat kvar hos oss. 

Widar Andersson

Chefredaktör Folkbladet Östergötland

Annons