Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kannfestival även i Bollnäs konsthall

/
  • Ninna Gunnarsson och Margareta Erwald samt Frank Larsen, Kajsa Gustafsson och Stina Neander flankerar Jini Hedbloms jättekanna gjord av allt papper från Ljusdals kommunhus under en dag.
  • Detalj ur Nina Gunnarssons installation Va få vi? som handlar om vardagliga härskartekniker. Hon gjorde den fulaste kanna hon kunde, dukade med fulaste duken och dekorerade med fraser som
  • Kannrep, kafferep... Stina Neander har lekt med kannorna, som faktiskt går att använda som blomkrukor eftersom det är hål i botten. Om man absolut vill ha en funktion utöver den konstnärliga.
  • Kannrep, kafferep... Stina Neander har lekt med kannorna, som faktiskt går att använda som blomkrukor eftersom det är hål i botten. Om man absolut vill ha en funktion utöver den konstnärliga.
  • Jakob Danhard med sin kanna Vår tilltro står till de naiva.
  • Varifrån Kajsa Gustafsson har hämtat inspiration går inte att ta miste på.
  • Bollnäskeramikern Frank Larsens hund har anor från den tidiga Amerikanska keramiken, före Columbus, gjord av soldyrkande folk.
  • Margareta Erwald har lekt med näbben, eller pipen, och låtit sina kannor bli fräcka fåglar.
  • En teanka med raden av gula tekycklingar tågar iväg genom Bollnäs konsthall. Upphovsmannen är Jakob Danhard.
  • Kannan är något som förenar alla keramiker genom tiderna. På Bollnäs konsthall har X Keramikerna en Kannfestival där alla traditionella grepp krossas.
  • Galenkanna av Stina Neander.
  • Kanske och nästa står det på lertavlorna mellan mängderna av kannor i Jini Hedbloms installation Kanske nästa.
  • Detalj ur Jini Hedbloms installation Kanske nästa.

Kannor som konst, fyllda av liv och lekfullhet visas fyra veckor framåt på Bollnäs konsthall.

Annons

Festival de Cannes pågår mellan 13 till 24 maj. I år finns det faktiskt en Kannfestival i Bollnäs också under något generösare tid, 9 maj till 5 juni.

Inte med film, som Cannesfestivalen i Frankrike, utan med ja, just kannor.

Kannfestivalen på Bollnäs konsthall innehåller hela 255 numrerade kannor, av alla upptänkliga slag och storlekar.

Bakom alla dessa finns keramikerna Lena Andersson, Karsjö, Järvsö, Jakob Danhard, Färila, Margareta Erwald, Hög, Hudiksvall, Ninna Gunnarsson, Ockelbo, Kajsa Gustafsson, Näsviken, Jini Hedblom, Ljusdal, Frank Larsen, Bollnäs och Stina Neander, Bjuråker.

X Keramikerna kallar gruppen sig. De har träffats regelbundet ett tjugotal år. Mellan dem finns en generositet, förklarar de. Ingen håller på sina yrkeshemligheter och man delar med sig av sina glasyrrecept.

Den glädjen och generositeten är påtaglig även i själva utställningen, som också har ett stråk av glamour över sig.

Kannan som form är nästan lika gammal som leran den är formad av. Antikens kannor är arketypen, som alla måste förhålla sig till på något sätt. Lekfullhet känns som det sammanhållande ordet för Kannfestivalens kannor, åtminstone i entrérummet och stora galleriet. I det tredje rummet kompletteras utställningen med några tänkvärda installationer, naturligtvis med kannan som tema.

I entrérummet finns alla de åtta skickliga keramikerna representerade.

Främst står Jakob Danhards meterhöga kanna i guld med det intresseväckande namnet Vår tilltro står till de naiva. Runt hela den stora kannan syns Teletubbies och änglar, lika naiva små figurer bägge. Hans stora kannor tillhör utställningens mest intressanta.

Den absolut största kannan, och ömtåligaste, har Jini Hedblom tillverkat av en dags papper från Ljusdals kommunkontor. Den manshöga kannan kallar hon Jag går till källan och fyller mitt kärl, tömmer, fyller, tömmer. Materialet torde vara oändligt, de byråkratiska kvarnarna mal ständigt vidare.

Över en hel vägg har Lena Andersson låtit mängder av kannor bölja fram i en stark, klar ström fylld av individer.

Ninna Gunnarsson hänger elva kannor i grönt och turkos att snurra i taket, alla med bottnarna målade i starka neonfärger. Ös på! kallar hon dem.

Margareta Erwalds lekfullhet tar sig många uttryck i kannor som liknar fåglar eller har bröst. Trots det har hon inte givit avkall på funktionen.

Bollnäskeramikern Frank Larsen har fått en egen roll i utställningen. Hans arbeten är utspridda på alla rum och kombineras med de övrigas, vars kannor huvudsakligen samlats. Om syftet är att ge en ökad spänning känns det helt onödigt. De är så många och varje konstnär har själv tillräcklig variation i sina arbeten.

Kannfestivalen i Bollnäs visar på ett tydligt sätt hur gränserna mellan konsthantverkare och konstnärer suddats ut. Även om många av kannorna faktiskt går att använda är de var och en ett konstverk.

Mer läsning

Annons