Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kan du dina fåglar?

/
  • Tofsmes: (Pa´rus crista´tus) Art i fågelfamiljen mesar. Den är 11–12 centimeter lång och har gråbrun översida och smutsvit undersida. Huvudet är svartvitt med svartspräcklig nacktofs. Arten häckar i barrskog i stora delar av Europa österut till Centralasien. Den finns i så gott som hela Sverige och är utpräglad stannfågel med granfrön som stapelföda.
  • Talgoxe: (Pa´rus ma´jor) Art i fågelfamiljen mesar. Den är ca 14 centimeter lång och har grön rygg, svart huvud med vita kinder och svart streck längs mitten av den gula undersidan. Arten häckar i all slags skog, i parker och i trädgårdar i nästan hela Eurasien och i nordvästra Afrika. Talgoxe är hålhäckare, gärna i holkar. Under sommaren äter den framför allt insekter, annars mest frön, med bl.a. bokollon som stapelföda.
  • Sidensvans: (Bombycilla garrulus) Art i fågelfamiljen sidensvansar. Sidensvans är i storlek som stare. Den är grå med gult och rött på vingarna samt huvudtofs. Arten lever i barrskog i norra Sverige och ses vintertid i södra Sverige, vissa år i stora antal.
  • Pilfnik: (Pa´sser monta´nus) Art i fågelfamiljen sparvfinkar. Den är cirka 14 centimeter lång och liksom gråsparv (med vilken den ofta förväxlas) brunstreckad ovan och gråvit undertill med svart haklapp; hjässan är dock helt brun, och på kinden finns en svart fläck.
  • Nötväcka: (Si´tta europaea [-pε:´a]) Art i fågelfamiljen nötväckor. Den är cirka 14 centimeter lång. Ovansidan är gråblå och undersidan vit och rödbrun. På huvudets sidor löper ett svart streck från näbb till nacke. Nötväcka livnär sig sommartid mest på smådjur i bark, vintertid mest av frön.
  • Koltrast: (Tu´rdus me´rula) Art i familjen trastfåglar. Den blir 24–25 centimeter lång; hanen är kolsvart med gul näbb och honan brun med gulbrun näbb. Arten häckar dels i skogsbygd, dels i samhällen som två till vanorna skilda populationer. I Sverige häckande
  • Större hackspett: (Dendro´copos ma´jor) Art i fågelfamiljen hackspettar. Den är 22–23 centimeter lång. Ovansidan är övervägande svart med vita, ovala skulderfläckar, undersidan vit med klart röd undergump. Nacken är röd hos hanen, svart hos honan. Arten häckar i löv- och barrskog och även i trädgårdar, i så gott som hela Sverige. Vintertid besöker den fågelbord, speciellt om talgbollar eller annan fettrik föda lagts ut.
  • Gulsparv: (Emberi´za citrine´lla) Art i fågelfamiljen fältsparvar. Den blir 16–17 centimeter lång och är brun med mörka streck på ovansida, rödbrun på övergump och gul på huvud och undersida. Honan har endast svagt gul ton och är mer streckad, även undertill. Gulsparv häckar i öppna marker med unggranar och buskar, i åkerbygd och på hyggen i hela Sverige utom fjällen. Arten livnär sig av frön, skott, bär och på sommaren insekter.
  • Grönsiska: (Cardue´lis spi´nus) Art i fågelfamiljen finkar. Den blir 11,5–12,5 centimeter lång, är grön på ovansidan med fina mörka streck och gul undertill; honan är svagare färgad och kraftigare streckad. Hanen har också svart hjässa och haka. Arten livnär sig av frön, framför allt av al och björk, och en del insekter. Den häckar i högstammig granskog, i Sverige norrut till södra Lappland, och samlas utom häckningstiden i stora, täta flockar som drar söderut i landet eller till kontinenten.
  • Grönfink: (Cardue´lis chlo´ris) Art i fågelfamiljen finkar. Den blir 14–15 centimeter lång, är olivgrön på ovansidan och gulgrön undertill med ett gult band längs vingkanten och med gult på sidorna av stjärtens bas. Honan är mer grågrön och svagt streckad. Arten livnär sig framför allt av frön men äter även knoppar och en del insekter. Den kommer ofta fram till fågelborden på vintern. Grönfink häckar i Sverige från Skåne till södra Norrbotten i enbuskmarker, parker, trädgårdar och odlingsbygd.
  • Gråspett: (Pi´cus ca´nus) Art i fågelfamiljen hackspettar. Den blir 25–28 centimeter, är grön på ovansidan och grå undertill; den är därmed lik gröngöling men mindre. Hanen har dock rött endast på främre delen av hjässan, och honan saknar helt rött. Den livnär sig huvudsakligen av insekter, bland annat myror, men äter också frukter och kan suga sav från hål som gjorts av andra hackspettar. På vintern kommer den ibland fram för att ta för sig av upphängd talg.
  • Entita: Även kallad kärrmes.  (Pa´rus palu´stris) Art i fågelfamiljen mesar. Den blir 12 centimeter lång, är gråbrun ovan och smutsvit under och har svart hjässa och haka. Den liknar talltita men har inget ljust längsband på vingen. Entita är vanlig i lövskog och blandskog, gärna på fuktiga marker, och häckar också ofta i holkar i frodiga trädgårdar. Den är stannfågel och besöker under vintern regelbundet fågelborden.
  • Domherre, hona:(Pyrrhu´la pyrrhu´la) Art i fågelfamiljen finkar. Den blir 16 centimeter lång, har svart och grå översida och vit övergump; hanen är vackert röd på undersidan medan honan är gråbrun där. Den häckar i djupa barrskogar och är då svår att komma in på livet. På vintern är den en välkommen och ofta sedd gäst på fågelborden. Den livnär sig av bär, knoppar och frön.
  • Domherre, hane:(Pyrrhu´la pyrrhu´la) Art i fågelfamiljen finkar. Den blir 16 centimeter lång, har svart och grå översida och vit övergump; hanen är vackert röd på undersidan medan honan är gråbrun där. Den häckar i djupa barrskogar och är då svår att komma in på livet. På vintern är den en välkommen och ofta sedd gäst på fågelborden. Den livnär sig av bär, knoppar och frön.
  • Blåmes: (Pa´rus caeru´leus) Art i fågelfamiljen mesar. Den blir 12 centimeter lång, undersidan är gul medan vingar och stjärt är blå. Huvudet är vitt med blå hätta och svart ögonstreck, och den har ett svart halsband från strupen till nacken.
Blåmes ses ofta klänga omkring och leta föda i träd på yttersta grenspetsarna. Den är huvudsakligen stannfågel. Den är en trogen gäst vid fågelborden, där den ofta uppträder aggressivt, även mot större fåglar.
  • Bergfink: (Fringi´lla montifringi´lla) Art i fågelfamiljen finkar. Den är närmast släkt med bofink, från vilken den alltid kan skiljas på den vita övergumpen. Sommartid har hanen svart huvud och rostorange bröst, men vintertid blir den liksom honan mindre kontrastrik och mer bofinkslik.
Bergfink häckar i Eurasiens tajgabälte, i Sverige allmänt i hela Norrland och flyttar i stora täta flockar över södra Sverige på hösten.

Från fredag till söndag ska Sveriges fåglar räknas.

Annons

Vet du vad du ska leta efter? Här har vi samlat bilder på och fakta om fåglar som du kan se vid ditt fågelbord. Vissa arter betydligt vanligare än andra.

All fakta hämtad från Nationalencyklopedin.

Annons