Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Källström: Håll EU-politiken borta från jämställdheten, tack

I veckans krönika tar gästkrönikören Karin Källström upp frågan om vad som ska beslutas var. Karin Källström är jurist och fri skribent.

Annons

”För ett aktivt fokus på jämställdhet i hela Europa” ska enligt Centerpartiets hemsida vara en av tio anledningar att rösta på en centerkandidat till Europaparlamentsvalet. Förutom att rösta nej till förslag som direkt motverkar kvinnosaken, såsom inskränkt aborträtt (vilket varken nu eller senare lär bli en EU-fråga), är det svårt att utröna vad detta aktiva fokus egentligen ska bestå av. Det är faktiskt svårt att hitta ett enda jämställdhetspolitiskt förslag som C verkar tycka ska föras på EU-nivå – vilket i sig är en klok hållning. Det finns ingen anledning att lämna Sveriges föräldraförsäkring i händerna på, säg, polska ultrakonservativa Lag och Rättvisa.

Sociala frågor är överlag i mycket begränsad utsträckning reglerade på EU-nivå. EU-kommissionen har lagt fram lagförslag om bland annat föräldraledighet inom ramen för den så kallade ”sociala pelaren”, dvs. den (än så länge) frivilliga regleringen av arbetsmarknad och välfärdspolitik på EU-nivå. C och dess europaparlamentariker Fredrick Federley har, på tal om den sociala pelaren, med rätta lyft faran i att Sveriges regering drivit dessa frågor upp på agendan men kan komma att tvingas lägga reglering på en nivå som inte passar ambitionerna på dessa områden.

Regleringar som kan komma ur den sociala pelaren skulle sannolikt försämra situationen för svenska arbetstagare, men skulle framförallt flytta bort makt från enskilda, kommuner och arbetsmarknadens parter i Sverige till politiker över hela EU.

Detsamma gäller jämställdhetspolitiken. Många känner sig manade att åka ned till Bryssel som den goda kraften i ett mörkt Europa och exportera vår feministiska snöröjning, vår svenska modell och våra snusvanor. Det vore emellertid osannolikt att ens ett närliggande land som Danmark skulle vilja anamma vår politik på jämställdhetsområdet.

I Europaparlamentet samsas både högerspöken och inbitna federalister, vilket leder till att samtliga meningar i varje lagtext är föremål för förhandling och långgående kompromisser. Som EU-vän är jag generellt sett positiv till samarbetet, men det innebär inte att varje område med betydelse för människors liv ska beslutas på EU-nivå.

”Ett aktivt fokus på jämställdhet i hela Europa” kräver reella förslag. Borta är de dagar då C:s väljare var protektionistiska EU-motståndare, och väljarna bör kräva tydligare svar från partiet om vad politiken (eller bristen densamma) på området egentligen består av.

Erfarenhetsmässigt brukar de mer eller mindre dödfödda förslagen om kvotering i bolagsstyrelser och förbud på EU-nivå mot sexistisk reklam bidra till fel fokus i debatten och ökad EU-skepsis som följd. Detta i en tid när vi har en vacklande ekonomi som väntar, nationella framgångar för EU-fientliga partier, ett politiserat rättsväsende och fri media under attack i flera EU-länder, Brexit.

Nej, ett svenskt fokus på jämställdhet är nog det sista EU behöver just nu.