Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kalla mig inte härskare

Eftertexterna rullar och jag pustar ut. Det är mycket jag klarar av, men det obligatoriska självsmicker vi människor petar in i snart sagt varje berättelse om vår historia eller karaktär hör inte dit.

Annons

Dokumentären som just tagit slut var inte sämre än snittet, men kanske är det just det som stör mig; att det här är normen. Ibland är jag så van vid frågeställningar som Vad är det som gör oss människor så speciella? och Vilka erövringar har gjort människan till jordens härskare? att jag glömmer att reagera. Men frågan är varför vi gör en sådan stor poäng av att härska över laxen, apan och fiskmåsen. Vad är det egentligen vi så desperat försöker att intala oss själva?

Definierar man rikedom efter vad man har är vi människor verkligen rikare än någonsin, och vår historia blir en ärofylld saga om allt vi upptäckt och sedan dess ägt. Från hjulet, via glödlampan, till smartphones, har vi en hel del att glädjas över. Alla dessa prylar är svåra att tänka sig ett liv utan.

Smaka på det där sista. Tänk sedan på att mobiltelefoner inte fanns för några decennier sedan, att människor levt året runt i det mörka norden utan glödlampor, att den tid du sparar i en bil måste tas igen springandes på ett löpband och i ytterligare bilresor till verkstäder och mackar. Det är ju häftigt att människan forskar fram dietråd och träningsmetoder, helt klart, men vore det inte rätt trevligt att, liksom resten av varelserna på planeten, slippa? Jag själv känner mig till och med oftast friare utan pengar på fickan än med.

De verkligt viktiga tingen i livet har funnits i överflöd redan långt innan vårt påstådda herravälde över livet omkring oss. Goda måltider med vänner, kärlek, promenader i solskenet, lekar och skratt är inget jag skulle våga påstå vi blir rikare på genom samhällsekonomins tillväxt.Tänk om vi skulle definiera rikedom, för att inte tala om andra viktiga värden som frihet och lycka, efter andra kriterier. Det känns inte för långsökt att den rikaste människan är den som behöver minst utöver det den har. En sådan rikedom skulle lika gärna kunna uppnås genom att inse vad som är onödigt. Det skulle till och med vara lättare att bli rik på det sättet, men vi skulle tvingas erkänna något.

Det är svårt att tänka sig någon av våra moderna bekvämligheter som inte är knuten till andra produkter och tjänster vi plötsligt behöver. En telefon kräver el kräver inkomst kräver jobb kräver körkort. Som Brad Pitts vältaliga karaktär så träffande säger i filmen Fight Club så ägs man kanske i slutändan av sina ägodelar. Är det då inte de vi tycker oss stå över - laxen, apan och fiskmåsen - som borde vara våra förebilder?


Martin Bylund - Som nu vägrat mobiltelefon i två hårda månader