Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kaisi Andersson

Mitt första möte med Kaisi var en söndagsskolefest i Funsta när vi var 4–5 år gamla.

Annons

Under ungdomsåren pratade, skattade, grät ibland, men vi dansade i det oändliga...

Jag fick bli Kaisis och Jeans brudtärna när de gifte sig i november 1963.

Efter det kom barnen, Thomas Helena och Magnus. Tiden blev knapp, men telefonen fanns.

Kaisi gav mig råd när mina pojkar föddes.  Barnen växte, och vi fick tid till en veckas underbar resa till Nordkap med Jean och Ove.

Barnbarnen kom och vi hade tid att glädjas tillsammans.

Som pensionärer fick vi tillfällen till fler möten i Forsa, Norrala men framför allt på Trogstavallen. Kaisi hade brasan tänd, kaffet på, och tid att njuta precis som våra mödrar och mor- och farmödrar gjort.

Vi kan tacka livet för övervägande glädje, och ändå står jag här vid Kaisis kista i dag och undrar varför hon försvann så fort?

Tack för alla våra äventyr, alla våra skratt. Nu finns minnen och tårar av glädje och i dag av stor sorg. 

Din vän Ingvor