Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Julfest med musikalisk finess

/
  • Tjänstefolket på Härsk-Pärskgården beundrar och förfasar sig över nymodigheten telefon.
  • Borgmästarinnan (Camilla Krantz) beordrar fram en storslagen fest på sin hälsingegård.
  • Borgmästarinnan (Camilla Krantz) beordrar fram en storslagen fest på sin hälsingegård.

Joakim Westlund bevistade en julfest under början av 1900-talet och fick både högklassiga musikupplevelser, julstämning, kärleksbudskap och en del goda skratt.

Annons

Kilafors teaterförening brukar bjuda på revy under samlingsnamnet Julmust. Varumärket finns kvar även i år, men Julfesten på Härsk-Pärskgården kan inte kallas revy. Det är en ambitiös musikteaterföreställning i två akter där musiken imponerar mest.

Handlingen är förlagd till den tid då moderniteter som elektricitet, telefon, radio och film når Kilafors. Musikaliskt dominerar jazzen, men repertoaren är bred och oftast är de skickliga sångarnas framträdanden genomarbetade med stämmor och kreativa arrangemang. Starkast är operettstycket som inleder andra akten.

Ensemblen består av 20 personer och det är en prestation i sig att kunna samla så många till en amatörteateruppsättning. Myllret på scenen blir ett av föreställningens starka kännetecken. De flesta skådespelarna har dessutom två roller, i första akten som del i gårdens tjänstefolk och i andra akten som någon av gästerna vid borgmästarinnans julsoaré.

Gästerna är en färgstark samling företrädare för societeten. Med dem på scenen blir det livfullare, betydligt mer humor och en uppsluppen julstämning. Flera klassiska julsånger bidrar också till det.

Allt avslutas också i ett budskap om verklig vänskap, väl värdigt juletiden även om det känns lite påklistrat. Gästerna på julsoarén föraktar egentligen värdinnan. De deltar bara av statusskäl, men mot slutet av kvällen kan de inte hålla inne med sin upprördhet över hennes självupptagenhet. Uppgörelsen får ett lyckligt slut...

I första akten, då tjänstefolkets förberedelser står i fokus, finns ett klassperspektiv på de rikas utnyttjande. Akten lockar till få skratt och det är svårt att ens se det som komedi och föreställningen blir lite trevande. Det är först när de underlydande vågar göra sig lustiga över gårdens härskarinna som scenen fylls med mer temperament. När nya telefonen gör entré bjuds publiken också på en riktigt rolig parallell till dagens Facebook.

Helhetsintrycket blir en snygg, trevlig och proffsig produktion där handlingen ändå haltar en aning.

Husfrun med sitt hårda regemente får till exempel i inledningen genom ett spöke ett förebud om stor olycka. När ridån gått ner undrar jag var olyckan tog vägen. Jag såg den i alla fall inte.

Mer läsning

Annons