Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Juholt sitter kvar trots avgångskrav

/

Håkan Juholt sitter kvar. Men Socialdemokraterna är fortfarande kvar i "sin djupaste kris i partiets historia", som
partisekreteraren Carin Jämtin formulerade det igår eftermiddag.1

Annons

Vid den korta presskonferensen konstaterade hon att det verkställande utskottet har fullt förtroende för Håkan Juholt. Trots att tre partidistrikt krävde hans avgång.

Men fler partidistrikt – och framför allt de tunga – har fortsatt förtroende för Juholt.

Frågan är bara hur länge till? Och om den djupt splittrade rörelsen kan enas. Inte minst sedan Västmanlands distrikt, med en av partiets verkliga tungviktare Sven-Erik Österberg som ordförande, var ett av de distrikt som krävde Juholts avgång.

Men han sitter kvar. Trots katastrofalt låga opinionssiffror för partiet och rekordlåga förtroendesiffror för Juholt personligen.

Utan tvekan har Juholts slarviga sätt att uttala sig bidragit till raset. Sveriges officiella språkvårdsorgan, Språkrådet, har till och med givit hans nydanande språkbruk ett namn, en juholtare, som betyder förhastat uttalande som man snart tvingas backa på.

Och juholtarna har varit många under det här året och handlat om Libyen, pensionsuppgörelsen, placeringen i tv-debatten, budgetschabblet, revisionsrätten och hyresbidraget för att bara nämna några.

Trots att Juholt fått fortsatt förtroende, tycker nog många att det var ett stort misstag att utse Håkan Juholt till partiledare. Han blev en kompromisskandidat, en minsta gemensamma nämnare, när rörelsen skulle enas. Och minsta gemensamma nämnare brukar aldrig blir bra och profilerade ledare.

Själv såg han sig som olämplig för uppgiften. Så här svarade han Ekot om spekulationerna att han skulle bli ny partiledare: "De är inte kloka. Absolut inte. Jag är alldeles för yvig och ostrukturerad. Jag har inte en personlighet som passar för ett sådant ledande uppdrag. Det vet jag, jag känner mig själv väldigt väl."

Men uppenbarligen lät han inte sin självkännedom styra. För när rörelsen kallar ställer man upp. Oavsett om man har en personlighet som passar för uppdraget eller inte.

Precis som om en socialdemokrat inte skulle ha någon egen vilja och makt över sitt liv. Kanske kan man karaktärisera svaret till Ekot som en tidig juholtare.

Redan i oktober diskuterade partiets verkställande utskott hans ställning. Då klarade han sig, även om många hade känslan av att han fick sitta kvar för att undvika en ny lång och uppslitande process att hitta en efterträdare.

Sedan drog Juholt ut på sin förlåtelseturné över landet. Och partikamraterna förlät.

Efter julledigheten kom Juholt tillbaka solbränd och laddad. Men redan vid sitt första offentliga framträdande drog han till med en juholtare på en gång när han påstod att alliansregeringen drivit igenom ett försvarsbeslut med stöd av Sverigedemokraterna, trots att beslutet fattades innan SD satt i riksdagen.

Och så blev det dags för en ny omgång kring hans förtroende i verkställande utskottet. Och nu kör han vidare.

I det läget kan det finnas anledning att påminna om vad han sade när han förklarade varför det var rätt av Mona Sahlin att avgå.

"Ett så stort parti kan inte ha en partiledare som är ifrågasatt, som det diskuteras och pratas kring", sade Håkan Juholt.

Det gällde Mona Sahlin då. Men det gäller tydligen inte honom själv nu. Trots ännu lägre förtroendesiffror.

I varje fall har han själv inte dragit den slutsatsen.

Håkan Juholt klarade ännu en kölhalning i det verkställande utskottet. Och han sitter kvar.

Det är förmodligen inget som alliansen beklagar. Tvärt om är han för närvarande en av alliansens främsta tillgångar.

Dels tar hans agerande fokus från regeringspolitiken, som verkligen borde granskas och utmanas av en kraftfull opposition. Dels ger alla hans juholtare en känsla av att den mannen kan man inte lita på.

Visserligen är det två och ett halvt år kavar till valet.

Men inte framstår Håkan Juholt som någon statsministerkandidat.

Mer läsning

Annons