Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Juholt inte problemet utan snarare symptomet

/

I lördags eftermiddag kom det oundvikliga beskedet. Håkan Juholt avgår med omedelbar verkan efter bara tio månader som partiledare.

Annons

En historisk avgång. Carin Jämtins ord från fredagens presskonferens om att Socialdemokraterna befinner sig i "sin djupaste kris i partiets historia" fick ännu en dimension.

Aldrig tidigare har ett riksdagsparti bytt ledare två gånger under en mandatperiod

Så sent som i fredags eftermiddag bedyrade partisekreterare Carin Jämtin att verkställande utskottet, efter ett 16 timmar långt sammanträde, uttalat fullt förtroende för Håkan Juholt. Men mindre än ett dygn senare meddelade han att han avgår.

Det väcker en mängd frågor om det politiska språkbruket och spelet. Hade verkställande utskottet verkligen fullt förtroende för Juholt? Varför skulle han då i så fall välja att avgå?

Var förtroendet, trots Jämtins ord på presskonferensen, snarare en uppmaning att själv avgå? Ett mildare sätt satt ge honom sparken. I ett försök att mildra sprickorna i partiet.

Juholt meddelade sin avgång på en presskonferens i sin hemstad Oskarshamn. Där var han hemma. Bland vänner som jublade när han kom in. Och buade när ha meddelade sin avgång.

Han betonade att han aldrig sökte jobbet som partiledare utan blev erbjuden. Och det är det finaste jobb en socialdemokrat kan få. Det tackar man inte bara nej till.

Så är det nog också. När frågan kommer från valberedningen är det nog bara att anta utmaningen. Ansvaret för en misslyckad rekrytering kan inte ensidigt läggas på den rekryterade.

Men hur kunde valberedningen komma fram till Juholt? Varför tackade flera andra heta kandidater nej? Varför hukar valberedningens ordförande Berit Andnor och andra i buskarna i stället för att ta sitt ansvar?

Många har förklarat Juholts dikeskörning med att han utsatts för ett mediedrev. Men han föll snarare för att han gav anledning till ett mediedrev.

Även om det utan tvekan gjorts misstag och överdrifter är det inte medias fel att han gång på gång tvingats ändra sina påståenden och rätta sig.

Hans utspel har ofta varit dåligt förankrade, rena rama improvisationer, både sakligt och opinionsmässigt, och lett till besvärande dementier. Redan i installationstalet sade han saker som saknade förankring i verkligheten.

Att borgerliga ledarsidor skulle driva kampanj för att få Juholt avsatt faller på sin egen orimlighet. Han har ju snarare varit en tillgång för den borgerliga opinionsbildningen.

Utan tvekan har de häftigaste knivhuggen och mest uppseendeväckande läckorna kommit inifrån rörelsen. Det tyder på att Håkan Juholt inte är problemet, utan snarare symptomet, på ett parti i djup splittring.

Splittringen märktes redan när Håkan Juholt tillträdde och formade sitt nya team. Han rensade friskt bland etablerade och erfararna politiker med statsrådserfarenhet och satsade på nya oprövade kort.

Det är svårt att enkelt peka på vari splittringen ligger. Men det finns en identitetskris, en omställningskris, från att ha varit det stora statsbärande partiet som alla förhöll sig till, till att vara ett parti vilket som helst.

Exempelvis vet Socialdemokraterna inte på vilket ben man ska stå idag ifråga om den öppenhet för privata alternativ man sagt jag till i 20 år, och den nygamla socialistiska dogmatism som säger att privat är skumt och förkastligt.

Nu tar partisekreteraren Carin Jämtin över de löpande rutinerna utan att vara tillförordnad partiledare. Och nu kommer en rekryteringsprocess att inledas.

Flera av namnen från förra rekryteringen kommer naturligtvis att dyka upp. Självklart partiets frälsargestalter Margot Wallström och Thomas Bodström, men båda sade bestämt nej förra gången. Det gjorde också Pär Nuder som ändå får betraktas som en het kandidat.

Andra namn kan vara Mikael Damberg, Veronica Palm, Sven-Erik Österberg och Thomas Östros.

Frågan är bara om Socialdemokraterna denna gång vågar ha en öppen process som Centerpartiet och Vänsterpartiet visat prov på under senare tid, eller om den ska präglas av det vanliga hemlighetsmakeriet och myglandet.

Och om det splittrade partiet kan enas.

Mer läsning

Annons