Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jugend i Prag och i hälsingegård

Plötsligt ser jag bara dekorativa blomsterslingor, bilder av smala kvinnor i tunna, böljande klänningar och husfasader med skulpturutsmyckningar och målade glas.

Annons

När jag kommer hem efter en långhelg i Tjeckiens huvudstad Prag har jag marinerats i favoritstilen från 1800-talets övergång in i 1900-talets modernitet. Kärt barn har många namn: art noveau, jugend, secession, modernisme, liberty style med flera.

Prag är en av många europeiska städer som kan ståta med ett imponerande välbevarat kulturarv från denna tidsepok som präglade såväl arkitektur som konst, inredning och filosofi. Ljus och luft med organiska former ur naturen lyftes fram. Även här i Sverige har vi många exempel på arkitekter och konstnärer som arbetade i denna anda. Ferdinand Boberg, den kände arkitekten med byggnader i de flesta svenska städer, även i Hälsingland, är en, Carl Larsson med sina idylliska heminteriörer en annan.

I Prag besöker jag flera konstmuseer där landets store konstnär, Alphonse Mucha, lyfts fram. Det är han som bland annat ligger bakom de där dekorativa reklamaffischerna för olika föreställningar med skådespelerskan Sarah Bernhardt. En sådan affisch hade jag i mitt rum hemma på 1970-talet minns jag.

Bredvid det gotiska gamla kruttornet i centrala Prag ligger Obecní dum, Medborgarhuset. Byggnaden är som en enda stor hyllning till art noveau-epoken – från den vackra målningen ovanför entrén till de stora mosaikväggarna med blommiga motiv i bottenvåningens stora ölhall.

Varje tid har sin stil, sin reaktion mot tidigare generationer och ideal. När det pampigt historicerande kändes kvävande så öppnades för en luftigare, blommigare stil, med smäckra former. Efter första världskriget blev modernismen och funktionalismen en avskalad reaktion på allt det blommigt dekorativa. Och så kom postmodernismen med en blandning av en mängd tidigare stilar.

Tillbaka på hälsingegården från tidigt 1800-tal hittar jag mängder av exempel på jugendstilen kvarlämnad av tidigare generationer. Inte i byggnadsstilen förstås, men väl interiört. Som det stora ekskåpet, stolarna med äpplen inkarvade i ryggen och lamporna med glaskupor och sirliga metallhållare.

Mest syns stilen nog i de gamla tapeterna, uppsatta någon gång under de första decennierna av 1900-talet. Då var det nytt och fräscht med tryckta tapeter och man kunde bre på med något modernt när byggnaden i sig var så gammal. Därför fick blommönstren slingra sig över väggarna i de märkligaste former och färgkombinationer över en mörkbrun bakgrund. Det gick an då – även i en gammal hälsingegård.

Nu försöker vi bevara även dessa en gång så moderna avsteg från traditionen som just – ett kulturarv. Hur ser man på sådana stilbrott i dag?

Annons