Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Jonas går sin egen väg

Han är artisten som gärna skakar om sin publik, som vill tänja på ramar och vara ”lagom respektlös”.
Möt skivaktuelle Jonas Otter i ett samtal om livet, country, svårigheten i enkelheten, Steve Jobs och hur viktigt det är att behålla jaktinstinkten.

Annons

Jonas Otter har tankar och åsikter om mycket, för gärna filosofiska resonemang om livet i gemen. Det hinner inte gå många minuter vid fikabordet på café Krokanen i centrala Bollnäs innan det står klart. Under knappa två timmar hinner vi avhandla en mängd ämnen, som ändå oftast bottnar i människors vardag, här och nu. Om hur komplicerat och mångfacetterat livet faktiskt är.
– Att ta en akademisk examen är enkelt i jämförelse – där finns ju ett facit. Till ditt eget liv har du inget facit, det är mycket svårare. Det är samma sak med musik. Där finns riktlinjer, men inget facit.

visar ett stort engagemang – och intresse – för människor märks inte bara i hans texter. Ett samtal med den här mannen tenderar som sagt att dra iväg åt ett otal håll, längs långa sidospår. Ibland leder spåren tillbaka till anledningen till att vi faktiskt träffas – hans nya skiva, What will the neighbors say?. *
Det är Jonas Otters andra album som just släppts på egna etiketten Harpun Records, ett bolag som han driver med sambon Åsa Jinder. Skivan är inspelad helt och hållet i deras nybyggda studio i hemmet i Acktjära. Att bygga studion var ett beslut de tog för att kunna arbeta med musik så fristående det bara är möjligt.
– Vi har tolv rum och kök och är två personer… Att bygga studio känns helt klart som en av de bra idéer vi haft, bland många dåliga, säger Jonas Otter och drar iväg ett av många breda smil under intervjun.
– Det känns bra att försöka vara oberoende, att stå fri från så många led som möjligt i produktionen. Eftersom ingen egentligen vet var musikbranschen är på väg, vet ingen heller vad som är rätt eller fel. Men att stå helt fri från skivbolagskrav är nog inte fel, så mycket kan man nog säga.

förändrats en hel del de senaste åren, med vikande skivförsäljning och ökande fildelning.


– Hela ekonomin har försvunnit från alla typer av musikproduktion. Att åka ut och jobba, göra spelningar, är den födkrok man kan ha. Men jag tror inte man ska lägga alltför stor skuld på fildelningen. *
– När jag var tolv år önskade jag mig skivor när jag fyllde år, idag är det dataspel ungarna vill ha. Det är konkurrensen från andra medier som gjort den stora skillnaden, snarare än fildelningen. Men så är det; folk i alla branscher gapar gärna över att saker inte är som förr – men det är bara att lära sig. Kultur betyder levande, och den förändras hela tiden – det ligger i kulturens natur.
– Det som är så spännande med kulturen är att den formas efter behov. Varje generation har sina behov – och saker och ting blir därefter.

som en avslappnad men samtidigt skärpt person. Vältalig är han definitivt, och han bjuder dessutom ordentligt på sig själv i en intervjusituation som mer känns som ett samtal med en gammal vän, trots att det är första gången vi ses.
Jonas engagemang i sin musik är, förstås, stort. Han vill påverka, beröra och gärna skaka om sin publik med sitt tilltal.
– Det finns två sätt att möta en publik. Antingen säger man det den vill höra, eller så säger man det man vill säga – som publiken kanske inte visste att den ville höra. Jag ska tillhöra den andra kategorin, eller i alla fall göra ett försök. Jag tror människor vill bli lite omskakade i vardagen. ”Oj, vad var det där?” liksom.
Att han valt country som sitt uttryckssätt beror till stor del på det svängrum för olika stämningar som countryn ger, både musikaliskt och textmässigt, berättar han. Men att få ha ”sitt eget” uttryck i en speciell genre är inte självklart.
– Inom alla musikstilar finns gott om ”poliser” som talar om vad du får göra – och det tycker jag är kulturens själva motpol! Det blir som att stoppa in en levande kultur i en konserverad burk – då dör kulturen.

är inte värd något i Jonas Otters värld, därför bryr han sig inte särdeles mycket om vad andra tycker. Han kör sitt race, säger det han vill på det sätt han tycker känns rätt.
– Countryn kan vara en ganska stelbent kultur. Att det finns en tradition är trevligt, men man måste ha en lagom brist på respekt för att våga ge sig på nya saker. Har man tillgång till en kanal där man kan få sin röst hörd, så är min utgångspunkt att säga vad jag tycker på ett uppriktigt sätt.


– Förr satt musiken mer ihoplimmad med samhällsutvecklingen. Idag är musik konsumtion också, men musiken måste spela en roll i människors liv. Det handlar om funktion eller icke funktion. Det kanske är det man ska sträva efter…
- Amerikaner brukar säga ”does it work?” och det tycker jag är en intressant definition på kvalité. Vi är väldigt fästa vid begreppet ”bra”, men jag tycker att ”intressant” är viktigare och mer spännande.
Spänningen är en viktig faktor i sammanhanget, tycker han.
– Ja, det gäller att skapa spänning. DET är konst. Skapar man ingen spänning, är det dålig konst tror jag. Musiken måste beröra, vara lite oväntad. Annars blir det som en film som slutar precis som man förväntar sig, då blir man sällan berörd. Jag tror man hela tiden måste vara beredd att förflytta sig mentalt för att hitta nya vägar.

om att beröra, om att betyda något. Lätt sagt, svårare gjort. Han tror att mycket av hemligheten ligger i att hitta sitt speciella uttryck och nämner Håkan Hellström som ett exempel på en artist som är spännande – ”jag tycker han är kanon” – för att man inte riktigt vet vad som ska komma.
– Det är roligt att försöka vrida bilden lite, jämfört med hur folk tror den ska se ut. Att tänja lite på ramarna, det är då det kan uppstå en spänning. Det är just så spänning skapas, att man har en ram och så någon som trycker lite på den, försöker rubba den lite. Då blir det en spänning, i mycket högre grad än om man går loss totalt. Det viktiga tycker jag är att hitta en egen ton, mer än att göra något helt nyskapande.
Nyskapande och egensinninga människor överhuvudtaget är något som engagerar Jonas Otter, som lika gärna som en banbrytande musiker namedroppar Apple-gurun Steve Jobs i sammanhanget.
– En egen teori jag har är att dataindustrin på 80-talet började locka till sig samma typer av människor som tidigare drogs till musiken, kreativa människor med idéer. Som Steve Jobs och kompani, de satt där i Kalifornien och lödde – och var mycket mer rock’n’roll än ett rockband som Huey Lewis and The News, som gick på gym…

väg, att ha öppna sinnen och att våga är något som Jonas Otter tror är viktigt, såväl i det privata livet som i artistlivet. Han exemplifierar genom en av de många metaforer han ofta uttrycker sig via.
– Många som kommit upp vill försöka hålla sin position genom att inte röra sig ur fläcken. Det funkar inte ofta tror jag. Det finns ett jaktmoment inbyggt i kulturen, det är som när en katt jagar en pappersboll. Man måste jaga den där bollen hela tiden. Och ofta jagar man förgäves, det kan jag säga... Men det skapar en spänning, frigör endorfiner. Den där jaktinstinkten är viktig att ha kvar, om man ska fortsätta vara intressant.

det okonstlade i konsten om man så vill – är något som bör eftersträvas, det är Jonas Otters övertygelse. Han är inte den som låter sig imponeras av ”svåra” eller ”fina” saker inom kulturen.
– Att tala obegripligt eller spela obegripligt är bara en ursäkt för att man inte klarar av att göra det enkelt. Det är det enkla som är det svåra. Country handlar om ”tre ackord och sanningen”, heter det. Det är countrymusik, helt enkelt. En bra devis tycker jag.
– Många av de låtar som blir klassiska, som stannar kvar hos oss är väldigt enkla – men det är inte samma sak som att de är simpla. Det är helt olika saker och ska inte blandas ihop. Jan Johansson skrev Här kommer Pippi Långstrump till exempel, den är enkel men ingen skulle väl komma på att anklaga Jan Johansson för att vara simpel?


– Jag skapar filmscener för mig själv. Varje låt ska vara ett rum att gå in i. Hur rummen ser ut varierar, ibland är det ett uterum, ibland ett hobbyrum, ibland ett sovrum… det beror på läget.


– Om den är ”bra” eller ens ”intressant” vet jag inte. Men jag är nöjd med skivan, det är ett jäkligt bra hantverk som låter precis som jag ville. Det är gott nog, tycker jag. Skivan är en liten del av mitt liv, några skärvor av allt det jag funderar på.


– Textförfattande är betydligt enklare än musiken på sätt och vis – det är bara att betrakta människor. Där finns hur mycket som helst att skriva om – precis hur mycket som helst. En text kan lyfta musiken till en annan nivå och förhoppningsvis betyda nåt för någon annan också.
– Till exempel har jag sett texten till min duett med Tone Norum häromåret citerad på nätet, på någon blogg. Det kändes verkligen i hjärtat, för då kan man känna att man verkligen gjort något för någon annan. Jag har mycket hellre några få som verkligen lyssnar än hundra tusen som slölyssnar.
– Texten till Ultimate sin på skivan har jag också fått reaktioner på. ”Men vad sorgligt”, har jag fått höra om den. ”Ja”, svarade jag då, ”det får väl vara så?”. Jag försöker skriva om de tarvliga små försök vi gör att hålla på med saker medan vi lever. I verkliga livet finns inte många Hollywood-slut, och jag tycker inte det behöver finnas det i en låttext heller. Livet är orättvist och man får inte alltid vad man förtjänar.
– Vi vill inte att det ska vara så, men så är det. Varför kan vi inte bara vara så ärliga att vi utgår från det och försöker leva efter det? Det skulle vara så mycket uppriktigare, men folk tycker det är för jobbigt. ”Säg inte så”, brukar jag få höra. Men jo, jag gör det. Jag säger precis så.