Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Jenny om sitt författarskap

Du ska skriva så det känns för den som läser! Använd då alla dina fem sinnen till hjälp, även lukt, smak och känsel. Med den uppmaningen till gymnasie-ettorna kom författarinnan och psykologen Jenny Jägerfeld till Edsbyn på torsdagen.

Annons

Jenny Jägerfeld fick Augustpriset, kategorin barn- och ungdomslitteratur för sin bok Här ligger jag och blöder 2010. I år är hon med i en novellsamling med andra författare, Avståndet mellan, som kommer ut snart. Hennes första bok gavs ut 2006 - Hål i huvudet.

– När jag skrev Hål i huvudet var jag arg. Jag hade fått reumatism. Men den ilska jag kände kunde jag sedan kanalisera ut i boken. Att kunna använda sina egna känslor gör också en berättelse mer levande. Poängen med all kultur är att man ska just känna någonting eller att tankar väcks, säger Jenny Jägerfeld.

På förmiddagen berättade Jenny för eleverna hur hon blev författare. Hon tog även upp hur man berättar en historia och vilka beståndsdelar både en skriven eller filmad berättelse har, som en karaktär, karaktärens drivkraft, önskan och vilja, ett problem och slutligen lösningen på problemet.

Jenny berättar att hon alltid har skrivit, men under en period av sitt liv blev det ett ett uppehåll när hon ville resa utomlands, plugga och även arbeta utomlands.

– Det har varit en krokig väg fram till mitt författarskap. Jag var från början helt inriktad på att bli författare. Jag skrev små böcker. Innan jag kunde skriva själv tvingade jag mina föräldrar och min brorsa att vara mina sekreterare, säger Jenny Jägerfeld.

När hon var 23 år drabbades hon av en aggressiv reumatisk sjukdom. Hon blev i perioder sängbunden och det var då hon började skriva på allvar för att ha något vettigt att göra helt enkelt.

Hur mår du i dag?

– Nu mår jag ganska bra. Jag har fått en annan sorts medicin. Jag kan hålla i mina barn, säger Jenny.