Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jämställdhetsarbetet i skolorna går för sakta

/

Annons

Jämställdhetsarbetet i de svenska skolorna går sakta. Mycket sakta.

Och inte ens sakta men säkert. Bara sakta.

Okunskapen om hur könsstrukturer styr är fortfarande stor bland lärare, rektorer och tjänstemän i kommunerna. Man gör som man alltid har gjort, tänker som man alltid har tänkt och, i brist på både kunskap och tid, kan könsrollerna på så sätt leva kvar i skolans värld.

Man säger: ”Vi behandlar alla lika, oavsett kön.” En fras som känns sliten och som kan betyda allt och ingenting. Oftast det senare.

Delegationen för jämställdhet, DEJA, har en hel del att säga om det bristfälliga jämställdhetsarbetet i Sveriges skolor. I en ny rapport kartläggs problemen och möjligheterna. Man har gjort en gedigen genomgång av hur jämställdhetsarbetet bedrivs i svenska skolor. Resultatet är nedslående.

Utbildningsminister Jan Björklund (FP) har fått en intressant lunta att läsa och begrunda i högsommarvärmen. Hoppas att han förmår uppskatta och förstå den djupare innebörden av rapporten.

Här är några uppgifter för honom och alla andra att grunna på inför skolstarten: Ungdomar väljer könsstereotypt när de söker till gymnasiet, bara tre av 17 nationella utbildningsprogram har en någorlunda jämn könsfördelning. De som väljer otraditionellt utifrån kön, hoppar oftare av utbildningen, speciellt killarna.

Utbildade genuspedagoger ska finnas i skolorna, men gör det inte i någon större omfattning. De genuspedagoger som finns tycker sig ofta möta motstånd från skolledare och det kan leda till att pedagogerna säger upp sig. Ofta får de en känsla av att de är överflödiga eftersom skolan anser sig behandla alla lika, och att andra tjänster, än just genuspedagoger, vore bättre att lägga pengarna på. Genuspedagogerna upplever inte sällan att rektorerna talar väl om vikten av en jämställd skola, men att de sedan inte vet hur man ska nå dit.

Riktigt illavarslande är det när man i rapporten beskriver följderna av skolans könsblindhet. Tjejerna fokuserar så mycket på att få goda resultat i skolarbetet att de får stressrelaterade problem. De har ju också tio procent högre betyg än killarna. Så har det varit sedan slutet av 1980-talet.

Skolorna försöker hitta sätt att pusha pojkarna till bättre resultat, men glömmer bort de tysta och duktiga tjejerna som har ont i magen eller huvudvärk och som också skulle behöva uppmärksamhet. Det är lättare att höra pojkarna i ett klassrum, de pratar mer och högre och är stökigare än flickorna. Dessutom finns det forskning som visar att lärarna ger dem detta utrymme.

Det är minst sagt oroväckande att jämställdheten inte har en chans i klassrummet, och att det beror på att lärarna inte kan/vet/orkar göra något åt det faktum att killarna får mera tid och tar mera plats än tjejerna. Sammanfattningsvis konstaterar DEJA att mycket återstår innan den svenska skolan är jämställd.

Varken grundskolan eller gymnasieskolan klarar idag sitt jämställdhetsuppdrag. Detta trots att jämställdheten har ingått i skolans uppdrag i 40 år. Många år, men lite har uppnåtts.

Om ett år kommer DEJA med sitt slutbetänkande. Det blir åter en stund högintressant läsning. För då presenteras de konkreta åtgärdsförslagen. Men redan nu måste Jan Björklund och hans regeringskamrater börja göra något åt den bristande jämställdheten i skolan. Sprid kunskap och information, presentera goda exempel, håll debatten och dialogen om jämställdhet och värdegrunder levande i skolan, anställ genuspedagoger.

Ja, listan över konkreta åtgärder kan göras lång. Börja bocka av nu, Jan!

 

Mikaela Munck, Centerpressens Nyhetsbyrå

munck.konsult@telia.com

 

Mer läsning

Annons