Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Jag var fattig och okänd"

Med genombrottet Populärmusik från Vittula blev författaren Miakel Niemi rikskändis – under måndagskvällen besökte han Bollnäs. Och under tisdagskvällen är han i Söderhamn.

Annons

Det har gått 13 år sedan Mikael Niemi tog hem Augustpriset med Populärmusik från Vittula. Mellan den och senaste romanen Fallvatten har produktionen inte varit omfattande. Till Fallvatten, som kom förra året, hade författaren också bytt förlag.

Författarbesök brukar ofta vara rätt tråkiga kronologiska presentationer med någon pliktskyldig högläsning. Mikael Niemis föreställning på Bollnäs bibliotek var något helt annat. Han brydde sig inte om att berätta om vad som hänt sedan år 2000, då de flesta hade sin senaste kontakt med honom.

I stället kastade han åhörarna in i en kvartslång monolog där hans berättande forsade lika häftigt och otyglat som det vatten han talade om. Fallvatten är en katastrofroman där Lule älv svämmar över.

– Det var en riktig blötsommar. Regnet tog aldrig slut och blötsommaren övergick i en lika blöt höst.

Han försökte få de samlade att sätta sig in i den situation och de dilemman som personerna i boken får uppleva. Vänder man åter från sin flykt när barnen gråter över den lämnade katten? Vilka ägodelar tar man med sig när det bara finns tre minuter till att bestämma sig?

Den andra romanen som fick plats under kvällen var det stora genombrottet, Populärmusik från Vittula. Historien kring den kan ge hopp till alla de författare som harvar på utan att lyckas.

– Före Populärmusik från Vittula var jag en typisk svensk författare, fattig, okänd och läst av ingen.

Mikael Niemi avslutade kvällen med en lång berättelse om när hans favoritband Nazareth, en gång ett av rockvärldens största, hamnade i Pajala. Den utmynnade i förklaringen till hur han kunde försörja sig fram till genombrottet. Som med riktigt bra skrönor går det inte att helt fastställa sanningshalten.

Förlaget kunde inte förutse succén med Populärmusik från Vittula. De började med en upplaga på 2 000 exemplar.

– Dessutom försåg de den med Sveriges genom tiderna i särklass fulaste omslag.

Innan året var slut hade romanen sålt i 800 000 exemplar.

– Det skedde genom mun-till-munmetoden. Det fanns ingen marknadsföringskampanj bakom.

Första versionen av manuset var emellertid något helt annat och hade kanske aldrig hade blivit något ihågkommet.

– Jag tyckte jag skulle skriva åtminstone en bok om min uppväxt och om Tornedalen, eftersom det finns så lite skrivet om Tornedalen. Det skulle bli en stridsskift om hur förtryckta vi är, hur synd det är om oss, men när jag skulle renskriva efter några månader såg jag hur dåligt det var. Det var bara gnäll.

Manuset blev liggandes, men på en bokmässa högläste han ett mer humoristiskt kapitel. Skratten det väckte fick honom att förstå att där fanns något att bygga vidare på.

Skrivarlinjen på Bollnäs folkhögskola var en av kvällens medarrangörer. Mikael Niemi var 1980 bland de första att läsa ämnet skapande svenska. Efter det har han både deltagit i och lett skrivarkurser. Han tror man kan lära sig att bli bättre författare.

– Riskerna med skrivarkurser är att vi blir för snälla. När man läser andras texter måste vi våga säga vad vi tycker, om vi inte förstår, om något bör tas bort eller kortas. En hel del som deltar i skrivarkurser är lata. De vill gärna få respons på sim egen text, men inte lägga kraft på att läsa de andras. Det är dumt eftersom man kan lära sig så mycket genom det.