Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Jag har så många fina musikminnen"

Wally Mattsson fyller 90 år. I ljud/bildspelet här ovanför kan du höra henne sjunga Barndomsminnen vid Svågaälv.

Annons

Med ett varmt leende blir vi välkomnade in till Wally Mattssons lägenhet i centrala Hudiksvall. Att damen i fråga ska till att fylla 90 år är det svårt att förstå. Elegant klädd i en vårgrön jacka visar hon oss runt bland bilderna ur hennes liv som pryder väggarna i den luftiga, ljusa lägenheten. Blicken är innerlig och rak när hon säger:

– Jag har levt ett rikt liv!

Känner du dig som 90 år?

– Nej, skrattar hon. Kanske som 70, men inte kan jag förstå att jag fyller 90. Livet har gått så fort! Tänk att få leva så här länge. Man måste vara tacksam! Men jag skulle vilja bli 101 år säger hon med glimten i ögat.

Hon har alltid varit mån om sin hälsa och dricker inte alkohol. Hon blev vegetarian redan som 17-åring, vilket var väldigt ovanligt på den tiden. Under 70-talet jobbade hon också som massör.

Wally Mattsson kommer från en släkt där många var musikaliska. Hon berättar att hon hade en fin uppväxt. Själv minns hon tydligt när hon skrev sin första sång:

– Jag var tio år när jag hittade en tidning på köksgolvet hemma från Frälsningsarmén med en dikt i: Mitt barndomshem. Jag satte en enkel melodi till den. Kan ni tänka er att den dikten sjöngs in på skiva sedan!

När hon var tolv år fick hon ett stort dragspel av sin pappa som också lärde henne att spela. Hon lärde sig noter och spelade i två år åt söndagsskolan.

– Jag har alltid tyckt om skillingtryck och religiösa sånger. Jag kan nog nästan 90 skillingtryck utantill.

14 år gammal, 1937, startade hon sin egen orkester, Wallys kapell, tillsammans med syskonen Storm i Frisbo, Axel, Erik, Kalle och Karin. De hade spelningar på danser och basarer varje helg under tre års tid.

– Alla bar vi blå dräkter. Min mamma var sömmerska, så vi fick som vi ville.

Eftersom Wally bara var 14 år gammal så fick hennes pappa kontakta landsfiskal Henriksson för att få ett intyg om att hon fick vara ute och spela dansmusik på helgerna.

Orkestern lades ned när Erik Storm skulle göra lumpen. Men Wally Mattson tyckte om att stå på scenen och fortsatte spelandet på egen hand och i flera olika musikgäng.

– Jag tyckte det var underbart. Den där känslan när man står på scenen och får kontakt med människorna i publiken och man känner "nu går det bra" var härlig. Jag mådde så gott. Nervös, det har jag aldrig varit. Det är nog så att det här med musiken är en gåva man fått.

Många, många är de människor, de musiker och kändisar hon träffat under åren. Hon berättar om spelningar i Nygammalt på TV, på Skansen i Stockholm, tillsammans med Anna Öst, Hjalmar Jonsson, Calle Östlund...

– När Lapp-Lisa fyllde 84 år fick jag glädjen att sjunga för henne. Jag sjöng hennes egna sånger för henne och efteråt lade hon handen på min axel och sa: "Sjung mina sånger Wally!".

1963 träffade hon fiolist Per Ingvar Persson och tillsammans turnerade de landet runt med dragspel, fiol och gitarr.

– En härlig tid! Vi fick 25 år tillsammans.

Per Persson insjuknade plötsligt och gick bort 1987.

– Vi kom hem till Söderhamn från Uppsala en fredag, på lördagen var Per så sjuk att vi ringde efter ambulans. De konstaterade galopperande cancer. På tio dagar var allt slut. Det var en svår tid. Jag minns att jag tog min gitarr och reste hem ensam.

Men livet gick vidare. 1990 började hon spela tillsammans med en norrman som hette Edgar Henriksen och med Hans Molin. De spelade bland annat i Finland och Norge och i Jularbogillet i Avesta. När Edgar flyttade tillbaka till Norge slutade hon spela dragspel, men fortsatte att åka med gitarren och sjunga överallt i landet.

– Mina musikvänner finns alltid i mina tankar. Jag har träffat så många under åren. Jag har aldrig långsamt. Telefonen ringer ofta. Det betyder mycket.

På torsdag fyller hon 90 år. Födelsedagen tänker hon fira, men inte hemma.

– Jag vill tacka alla för en trevlig musikresa genom livet!

Annons