Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Jag gråter över Emil – hur kan detta hända?

När jag öppnar tidningen på morgonen och ser baracken och Emils ansikte grät jag och kunde ej sluta, ser bara Emil framför mig. Hur kan detta hända? undrar Mamma, mormor och farmor. Hon får svar av förvaltningschef Mikael Björk.

Annons

En stackars hjälpsökande ung människa söker hjälp hos några som han tror han kan lita på och ska hjälpa honom. I stället blir han mot sin vilja placerad in i denna koja och ingen lyssnar på honom. Skäms är ett lindrigt ord för de inblandade på omsorgsförvaltningen. Ni sitter på fel plats.

Er roll är att kunna lagar och paragrafer och ha empati för den enskilde för att kunna fatta rätt beslut. Ni har tydligen ingenting av detta. Jag får inte bilderna av Emils ansikte ur mitt huvud och gråter igen när jag återigen möter Emils ansikte i tidningen. Jag har två vuxna barn men kan inte i min vildaste fantasi förstå hur ni Örjan och Malin mår. Jag skulle inte tveka en sekund att anmäla detta, ni får inte Emil tillbaka men kanske räddar andra från detta fruktansvärda öde. Tänker med värme på er och alla anhöriga.

Före jul kunde man också läsa om en småbarnsfamilj som ej får träffa sin lillasyster på grund av en vårdnadstvist. Här använder omsorgen samma maktmissbruk som tydligen är viktigare än små barns mående och hur tänker ni när ett barn på sju år inte får träffa sin mamma mer än en timme i ett och ett halvt år? Hur tror ni att detta barn och syskon mår? Ni sitter på era platser och gör tvärsemot vad lagen säger om barns rättigheter. Det finns bara ett ord jag och många fler vill säga till er: Avgå. Hur kan ni ens se er i spegeln och sova gott på natten efter detta? Det finns säkert fler som har blivit uselt bemötta av de nämnda. Skriv om detta så allt kommer fram.

Mamma, mormor och farmor

Svar direkt:

Tack för din insändare, även om omständigheterna kring den är djupt olyckliga.

Omsorgsnämnden och dess förvaltning har det yttersta ansvaret att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver. Jag är både arg, ledsen och besviken över att vi misslyckats denna gång. Det finns inga ord som räcker till för att beskriva den ändlösa sorg anhöriga känner när människor går bort i alltför ung ålder, i synnerhet inte under så tragiska omständigheter som i fallet med Emil. För dem och Emil ska vi besvara varför det blev som det blev samt säkerställa att vi gör allt i vår makt för att det inte ska inträffa igen.

Jag tror att alla mina kollegor inom Individ- och familjeomsorgen som arbetar med dessa svåra och komplexa utredningar vill göra gott. De arbetar dagligen för att främja invånarnas sociala trygghet och blir – av naturliga skäl – både ledsna och besvikna när vi misslyckas.

Mikael Björk

förvaltningschef

omsorgsförvaltningen

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel